Körners roman om fyra kvinnoöden – flyter fritt mellan fantasi och verklighet

Under förra seklet förändrades styrkeförhållandena mellan man och kvinna, och med den möjligheten att förverkliga sig själv inom tvåsamheten.

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2010-02-04 04:00
I äktenskapet blev man och kvinna två jämbördiga parter, och starka kvinnor kunde sträva efter ett liv där de var helt oberoende av män. Men väl framme vid målet upptäcker de att de ändå behöver männen – någon som går bredvid, någon att samtala med, beröra, längta efter och åtrå.

Ungefär där befinner sig kvinnorna i Helene Körners "Gamla hus och gamla älskare ska man aldrig återvända till". Romanen berättar om fyra kvinnor - Ebba Aspasia, Irene Fedra, Siri Elektra och Ariadne Birgitta som haft en utsatt barndom som de hur de än försöker inte kan bortse ifrån.
Första kapitlet är som ett partitur, där författaren förklarar hur boken är upplagd. För kronologin finns tre spelplaner, den första på 70-talet då kvinnorna har vänt sin barndomsbygd ryggen och är på väg. Sedan 90-talet, då äktenskap och samliv havererat och de söker nya älskare via chatforum på nätet. Och så 2000-talet, tiden för eftertanke.
Helene Körner deklarerar även, att hon mellan vissa kapitel kommer att diskutera sin berättelse med signaturen M.
Det verkar alltså som om läsaren beträder en väl strukturerad stig. Men berättelsen känns med tiden allt mer improviserad. Historien hoppar fram och tillbaka i tiden och mellan kvinnorna på ett sätt som gör att man som läsare lätt tappar tråden. Men det kanske är avsikten. Kvinnornas öden flyter i varandra, och gränsen mellan verklighet och fantasi luckras upp.

Man vet inte om beskrivningen av det ritualmord på en nedsövd katt som den hatiska Siri begår är något hon drömmer eller verkligen utför. Som en dröm ter sig också Ebbas simtur med Che Guevara på Jamaica 1966, ett kapitel av boken som står i kontrast till övriga.
Efter hand löper berättelsen i nya spår, och får stundtals karaktär av en deckare när en av kvinnorna brutalt mördas på Estlandsfärjan och kommissarie Samuelsson träder in i berättelsen.

"Gamla hus och gamla älskare ska man aldrig återvända till" är en berättelse fylld av känslor. Helene Körner skriver stilistiskt säkert, och känslorna av besvikelse, längtan, lust och hat hänger fast förankrade kvar som en grå dimma efter avslutad läsning. Men vad berättelsen egentligen handlar om är jag mer osäker på.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!