Kontakter med Pommern G
"Arbeitsgemeinschaft für pommersche Kirchengeschichte" ägnade första dagen åt ett soligt Visby. Gruppen välkomnades av den förutvarande tyske konsuln i Visby Åke G. Sjöberg, som med van hand ledde den på en rundvandring genom centrala Visby och på en guidad tur i fornsalen. Man samlades därefter i domkyrkans församlingssal. Här fick de närvarande lyssna till ett föredrag av undertecknad om gotländsk kyrkokonst och stärka sig med lämpliga förfriskningar, innan domprost Ove Lundin och kyrkorådsordförande Inger Harlevi presenterade svenska kyrkan av i dag. Särskilt intresserade det tyskarna hur man i Visby domkyrkoförsamling organiserat sitt arbete och hur man tacklade de problem, sociala och andra, somman hade att göra med.
Man och man emellan diskuterade sedan vad man ordnat annorlunda på hemmaplan och vad Greifswald kunde lära av Visbys exempel. En middag med lammstek och saffranspannkaka gav en kulinarisk och gotländsk karaktär åt den första dagens verksamhet.
De båda återstående dagarna ägnades åt rundturer på Gotlands landsbygd.
Av särskilt intresse för de pommerska kyrkohistorikerna var givetvis förbindelserna med deras hemtrakter. Här kunde de knyta an till unionskungen Erik av Pommern, kung över Sverige, Norge och Danmark till 1439, då han drog sig tillbaka till Visborgs slott. Gästerna fick veta att Eriks trupper efter ett lyckosamt fälttåg offrade till det helga kors i Bro. I Lye kunde gästerna studera den runtextade gravstenen över en man från Mannegårda, som stupade 1449, i samband med de strider som ledde till att kung Erik lämnade Visborg och tog sin tillflykt till sitt hertigdöme Pommern-Stolp.
Vad reformationstiden beträffar berättade professor Birgit Stolt, att reformationen i Sverige var mycket mera tolerant mot de yttre formerna än vad den var i Pommern. Orsaken var att bönderna var där livegna lantarbetare. I Sverige däremot var bönderna representerade i riksdagen. De var misstänksamma mot alla nyheter.
På 1540-talet gjorde Gustav Vasa den pommerske adelsmannen Georg Norman till chef för svenska kyrkan. Hans uppgift var att slopa biskoparna och göra om organisationen efter modell av en furstestyrd tysk landskyrka, med Gustav Vasa som kyrkans ledare. Bönderna reagerade genom Dackefejden, som fick kunden att slå till reträtt.
Stort intresse väckte givetvis södra Gotlands domkyrka, Grötlingbo, och den bevarade predikstolen från 1548. En av arbetsgemenskapens medlemmar, som tydligen var heraldiker, upptäckte i det danska riksvapnet ett fält, som direkt syftade på Pommern. Inemot våra dagar har både den danske och den svenske kungen i högtidliga sammanhang kallat sig Vendes konung, fastän båda länderna för länge sedan förlorat sina nordtyska besittningar.
De gråhåriga besökarna upptäckte till någon förvåning, att de bord som reserverats för dem vid måltiderna bar en skylt med ordet studenter. Förklaringen var att resan organiserats av en resebyrå i Greifswald som hette Studentreisen. Namnet var väl valt. Kyrkohistorikerna var inte bara intresserade av kyrkor och kyrkoliv. De studerade dessutom entusiastiskt allt annat de träffade på, från kryddgården vid Roma klosterruin till fossilerna i Lickershamn.
Några hade fått lust att komma tillbaka och hörde sig för om möjligheterna att besöka Gotlands kyrkor i egen regi framåt höstkanten.
Sådana besökare är det Gotland vill ha!
Så jobbar vi med nyheter