Den 21 januari 2009 iscensatte konstnären Anna Odell ett projekt som examensarbete vid konstinriktningen på Konstfack, där hon spelade psykotisk och självmordsbenägen på Liljeholmsbron i Stockholm.
Efter att ha uppmärksammats av förbipasserande hämtades hon av polis och togs in på den psykiatriska akutmottagningen S:t Görans sjukhus, lades i bälte och tvångsmedicinerades.
Dagen efter gav hon sig till känna och berättade att hon var frisk och att det hela var kopplat till ett elevarbete vid Konstfack.
"Straffa sjukvården?"
Anna Odell uppgav senare att hon i verket, som hon kallar "Okänd, kvinna 2009-349701", rekonstruerade sitt eget psykotiska insjuknande i schizofreni 1995 på samma bro.
- Jag gjorde det inte för att bearbeta mina upplevelser utan för att synliggöra maktstrukturer inom vården, samhällets syn på psykisk sjukdom och den offerroll som den sjuke pådyvlas. När jag började med projektet ställde jag frågan om det går att göra sig av med offerrollen, vem det är som har rätt att definiera sanningen och vad som sker i det slutna rummet, säger Anna Odell.
Verkets första del speglar den förberedande processen, där Anna kontaktar alla psykakuter i Sverige, intervjuar psykologer hon gick till då hon var sjuk på 90-talet och en advokat för att klargöra om det hon tänkt göra ansågs som brottsligt.
Andra delen består av filmatiseringen av själva iscensättningen på Liljeholmsbron och en bandupptagning från när Odell avslöjar för överläkaren på S:t Görans sjukhus att hon spelat psykotisk.
- Det var min bror som bandade avslöjandet när han kom för att hämta hem mig. Det var intressant att se utvecklingen från överläkarens omyndigförklarade av mig till att bli riktigt skitförbannad och hävda att jag straffat sjukvården. Jag har funderat mycket kring det påståendet. Är det att straffa sjukvården att själv utsätta sig för den?
Dömd - utan brottsligt uppsåt
Anna Odell polisanmäldes av chefen vid psykakutavdelningen, psykiatern David Eberhard, och åtalades för våldsamt motstånd, falskt larm och oredligt förfarande.
Rättegången inleddes i Stockholms tingsrätt i augusti 2009, med Claes Borgström som försvarare.
Hon dömdes för oredligt förfarande, men med hänvisning till att hon inte haft brottsligt uppsåt friades hon på åtalspunkten falskt larm.
I den färdiga versionen av verket som ställs ut under Almedalsveckan, går det att lyssna till rättegången med en epilogdel bestående av en filosofisk och medial genomgång av verket, där Anna leker med rollen som psykiskt sjuk.
Olika mottaganden
På grund av den stora uppmärksamhet som verket genererade så menade Anna Odell att verket även kom att synliggöra maktstrukturer inom juridiken och journalistiken.
- Många har en uppfattning om mig och mitt verk utan att ha sett det. Jag tycker man skall komma till utställningen för att bilda sin egen uppfattning. Det blev en ivrig debatt i media där många valde att lita på de uppgifter som kom ut om mig från olika källor, men jag själv har blivit starkt censurerad i mina uttalanden. Media väljer att lita på auktoriteter som överläkare och politiker på ett helt annat sätt än hur man litar på konstnärers uttalanden, säger Anna Odell.
"Första gången vi möts"
I morgon möts Odell och Eberhard i ett samtal om konstverket.
- Det är första gången vi möts på tu man hand för att resonera kring verket. Han har tidigare vägrat att träffa mig. Varför han nu väljer att möta mig kan ha att göra med att han släppt en bok som heter "Ingen tar skit i de lättkränktas land". Att medverka under Almedalsveckan är ju av stort värde om man vill göra reklam för något.
Just nu jobbar hon med ett nytt verk som handlar om maktstrukturer och gruppdynamik.
- Jag har jobbat med det aktivt under ett år och räknar med att visa det 2012, säger Anna Odell.