Konceptuellt och traditionellt på Gotlands konstmuseum

Två mycket olika utställningar finns nu att se på Gotlands konstmuseum i Visby. Den ena heter "De sökte ljuset" och tar upp Fårökonstnärerna från 1600-talet och till våra dagar. Det är den traditionella delen av museet. Den andra heter "Step by step - ett första utkast" och tar upp frågor om identitet, upprepning och makt. Det är den konceptuella delen. Att se båda utställningarna under en och samma dag bäddar för ett balanserat konstinmundigande. *
De konstnärer som under 1890 -talet sökte sig till Fårö för att försöka fånga det berömda ljuset var tvungna att gå igenom en hel del strapatser som dagens besökare slipper. Färden över Fårösund skedde i roddbåt, vilket ledde till att konstnärerna inte kunde ta med sig allt för mycket material. Konstverken blev ofta små. Men färgrika. Gustav Näsström var under 1920 -talet en tongivande konstskribent i Stockholmstidningen. Hans skriverier om Fåröljuset ledde till att allt fler av de samtida konstnärerna fick upp ögonen för denna exotiska plats som var ett billigare alternativ till trakterna kring Medelhavet. Utställningen "De sökte ljuset" rymmer många konstnärer som verkat på Fårö. Motiven är i ofta lika och fascinationen för ljuset är ständigt närvarande. Samtidigt skiljer sig verken naturligtvis mycket åt, vilket ger en varierande utställning som är skoj att titta på. Den är också romantisk och bjuder på tavlor som värmer lite extra i hjärtat och lockar fram sentimentala minnen och drömmar om semester. *
Det var övervåningen det. På nedervåningen huserar istället nutiden. Andreas Gedin använder sig av ord och text som grund till bilder. Eller bilder som grund till text? Det handlar om identitet, om upprepning och om berättelser. Utställningen är i två rum och upplevelserna på de olika ställena varierar. Om utställningen på övervåningen väcker soliga känslor nöjer sig Andreas Gedin på bottenvåningen inte med det. Han vill dessutom få åskådaren att tänka. På sig själv och på verket. Desto mer du koncentrerar dig, desto mer får du ut av upplevelsen. Det tar tid att gå igenom de två rummen trots att verken är få. En film som visas är till exempel över en timme lång. I ett rum får man luta sig tillbaka och lyssna på en essä av Anders Gedin. Den är 17 minuter lång och under tiden visas ett bildspel med gotlandshus. Det tar bara åtta minuter att se bilderna, vilket leder till att man får se alla foton två gånger under tiden man lyssnar på essän. Temat här är citat, upprepning, härmning - och makt..Det är smart och man känner sig nog också lite smart själv när man tar del av utställningen.