Komedi om livet på äldre dar
På söndag står Meg Westergren och Björn Gustafson på Sliteteaterns scen. I komedin "Medan tiden går" behandlar de små vardagliga ting, gamla minnen och livets allvarliga frågor.
Foto: pressens bild
- Vi är i Dalarna nu, vi har varit i Borlänge och i dag är vi i Ludvika. Sen blir det Strängnäs, Gotland och Norrland innan vi avslutar i Kiruna framåt månadsskiftet, säger Björn Gustafson.
"Medan tiden går", skriven av amerikanen Tom Cole och regisserad av Jan de Laval, hade premiär i Eslöv 30 september.
- Vi har redan avverkat södra Sverige, vi har varit ute i en månad och mer därtill. Det är trevligt tycker jag med en liten turné då och då. Jag har ofta varit på de här platserna tidigare och spelat och det är roligt att återse dem, säger Björn Gustafson.
Turnélivet skiljer sig ganska mycket från att spela på en fast scen.
- Efter föreställningen går man inte hem till sitt, utan till ett hotellrum och man har inte sin fru och anhöriga omkring sig. Det är en lite ambulerande tillvaro och man är ganska mycket för sig själv.
- Men det är ju ganska trevligt - om man tycker om sig själv, säger Björn Gustafson.
Totalt kommer de att ge drygt 30 föreställningar och Meg Westergren tycker att livet i kappsäck är en smula slitsamt.
- Det är en väldigt trevlig pjäs att spela och Björn och jag har väldigt trevligt ihop, det som är jobbigt är resandet. Jag känner att när jag har varit ute i några dagar blir jag väldigt trött, säger hon.
Mottagandet har varit varmt och i Uppsala beställdes genast en extraföreställning.
- Det har fungerat väldigt bra, vi har haft mycket folk och fått bra gensvar från publiken, säger Meg Westergren.
Det är inte första gången de båda skådespelarna möts på scenen.
- Vi har spelat ihop flera gånger på Stockholms teatrar, så vi känner varandra ganska bra, säger Björn Gustafson.
Den här gången gestaltar de det äldre paret Gordon och Sally, som levt ett långt liv tillsammans.
I "Medan tiden går" blandas vardagssysslor som måltider, med minnen från det förflutna och existentiella frågor.
- Det blir en ganska rolig komedidialog, de pratar med varandra, bredvid varandra, minns fel och minns ibland inte alls saker de borde minnas, säger Björn Gustafson.
Men det finns också allvarliga undertoner i pjäsen.
- De älskar varandra och det är en kärleksfull relation, men det finns också obehagliga saker som dyker upp, både i minnet och i det som förestår. De har en angelägen och viktig sak att tala med sina barn om, som de drar sig för och det blandas med vardagsbestyr och minnen från det förflutna, säger Björn Gustafson.
- Det är igenkännandet, att man hela tiden måste tänka på det som komma skall - det allvarliga, att vi inte ska leva för evigt. Det är jag väldigt bra på att glömma, säger Meg Westergren.
Det finns mycket i pjäsen och karaktärerna, som de båda skådespelarna kan känna igen sig i.
- Vissa saker kan jag känna igen, som hur män blir när de blir äldre och att mat blir väldigt viktigt, säger Meg Westergren.
- Absolut, det är vardagssaker som jag tycker att man kan känna igen sig i - deras glädjeämnen och bekymmer, säger Björn Gustafsson.
Vid drygt 70 års ålder kan de båda skådespelarna se tillbaka på ett långt yrkesverksamt liv och än verkar de inte ha några planer på att lämna skådespeleriet.
- Jag känner mig inte alls som någon pensionär och det här yrket följer med - är du frisk fortsätter du att arbeta. Jag tror att det är nyttigt att arbeta också och det här yrket är så underbart - det ger en hela tiden nya aspekter på livet och på sig själv, säger Meg Westergren.
Som pensionärer har de däremot större frihet att välja vilka sina roller.
- När man jobbar på institution blir man ålagd att göra saker, det behöver jag inte bry mig om nu. Tycker jag att det är bra gör jag det, annars inte, säger Björn Gustafson.
Vad som följer härnäst återstår därför att se.
- Jag har lite saker på gång, men jag kan nog inte säga något och så är jag lite skrockfull också - om jag säger det kommer det inte bli av, säger Meg Westergren.
Så jobbar vi med nyheter