Kickan Holmberg är en riktig skvallerbytta
Foto: Henrik Radhe
Det säger Karin "Kickan" Holmberg apropå hennes pjäs "Skvaller", som hade premiär på Länsteatern i onsdags.
För henne handlar det om att få berätta och lyssna till spännande historier och skvallret saknar ofta allvar eller onda avsikter.
- Det är en ventil, jag har ett behov av att få slänga ur mig saker och menar inte ens en tiondel av vad jag säger. Det är någon slags grovsortering, sen finns det andra, viktiga, saker som man måste ta upp och reda ut, säger hon.
Som ung var nu 47-åriga Kickan Holmberg däremot inte alls road av skvaller.
- Jag tyckte att man skulle vara mer rätt fram, djup och ärlig och säga allt.
Kickan Holmberg har också fått känna på skvallrets otäcka baksida. En gång i sin ungdom blev hon utsatt för ofördelaktigt skvaller, om en påstådd otrohetsaffär, som saknade sanning.
- Det gränsade nästan till mobbning, jag vågade knappt gå ut. Den grejen var jätteobehaglig.
Numer bryr sig Kickan Holmberg inte alls lika mycket om vad folk säger om henne.
- Jag har blivit mycket mer förljugen och trivs med det, jag vill inte veta allt som folk säger om mig.
För att det skvallras om henne, är Kickan Holmberg övertygad om. Sommaren 1999 till exempel lär det nog ha pratats en del, då hon träffade sin nuvarande man Hasse, på Romateatern. Kickan Holmberg ingick i ensemblen på teatern, som hon varit med och startat upp tio år tidigare och han arbetade tillfälligt som scensnickare, på grund av det rådande fiskestoppet för torsk i Östersjön.
Romateatern som en gång fått Kickan Holmberg till ön - fick henne också att stanna för gott.
- Jag blev ganska snabbt med barn och fick tre stycken på tre år. Jag hann liksom aldrig ta färjan innan jag var gravid igen. Så det var mycket kärleken som gjorde att jag blev bofast här på Gotland.
Kickan Holmberg hade hunnit fylla 39 år då hon fick sitt första barn. Hasse, som redan hade barn sedan tidigare, var 54 år, inte helt okontroversiella åldrar att bli föräldrar i.
- Det skvallrades i min yttre bekantskapskrets, men mina nära vänner skojade mer, om att jag fick barn så sent - och så många.
- Jag tror att släkten skvallrade också, de tänkte nog inte på att mormor födde barn mellan hon var 18 och 43.
Det var inte första gången som Kickan Holmbergs leverne blev ett ämne för släkten. Redan då hon gjorde sitt yrkesval fanns det inledningsvis dem som var skeptiska. Några kulturutövare fanns just inte i släkten, däremot bönder som i generationer brukat den skånska myllan.
- Min mamma hade skådespelardrömmar och var på väg till ett möte med Ingmar Bergman, men vågade inte. Det är nog det närmaste kultur jag kommer i släkten.
Kickan Holmberg föddes 1961 i Lund, men flyttade som sjuåring till Göteborgsförorten Tynnered.
- I den trista, himla tråkiga och äckliga förorten växte jag upp. Jag gick i en problemklass, som hade mycket vikarier, säger hon.
Men så en dag kom när Kickan Holmberg gick i sjätte klass, kom en vikarie som tyckte att klassen skulle spela teater.
- Jag var fet och utanför och hade inga vänner, ja, kanske någon prästunge. Men den dagen var den balla tjejen - Laila, sjuk, så jag fick hoppa in och spela en finlandssvensk tulltjänsteman. Det var många finnar i klassen, så jag härmade bara dem. Det blev succé, alla skrattade och jag fick utrymme.
Kickan Holmberg fortsatte på den inslagna banan och sedan 1982 har hon arbetat professionellt som skådespelerska, på film och teatrar. På senare år har hon även varit verksam som regissör, bland annat vid Unga Roma.
- Regin kom smygandes när jag kände att jag hade tappat glöden för att stå på scen, men inte glöden för teatern. När Nisse låg i magen 2000, kände jag mig lite mätt på att stå på scenen, jag har spelat sen -82. Jag skaffade barn sent i livet, men för mig passade det bra med ett brejk då.
"Skvaller" är den första pjäs Kickan Holmberg skrivit sedan 1987, då hon skrev en barnpjäs för Nationalteatern.
- Så det här är verkligen min debut.
Idén presenterade Kickan Holmberg hösten 2006, för den då nytillträdda länsteaterchefen Monica Sparby.
- Jag hade en massa idéer om kommunikation mellan kvinnor. Egentligen hade jag tänkt göra en större forskningsresa om vad vi pratar om i svenska kök nu och vad vi pratade om för 50 år sen, skvaller. Jag tycker att det är intressant som fenomen och jag tror att det är ofrånkomligt.
Kickan Holmberg var redan från början inställd på att regissera, men frågan var vem som skulle skriva pjäsen.
- Då hörde jag min egen röst säga att det gör jag och sen kunde jag inte ta tillbaka det. Det är inte många teaterchefer som skulle våga satsa på ett så oprövat kort.
Men det vågade Monica Sparby och förra våren satte Kickan Holmberg ingång att arbeta med manuset.
- När jag skulle börja skriva tog jag min powerbook i ryggsäcken och gick ut och promenerade, jag hade hört att det var bra. Jag tror att jag var ute och gick i 14 dagar och vallade datorn. Sen sa Bäcken (Lennart Bäck red. anm.) att du har väl inte skrivkramp, då satte jag mig på ett kafé och började skriva.
Kaféer är en miljö där skvaller frodas, liksom i teater- och filmbranschen och Kickan Holmbergs menar att det inom hennes skrå finns gott om dem som förfinat skvallerkonsten.
- Skådespelare är väldigt bra på att skvallra, de är bra på att knorra till och lägga på mer färg. Ett bra skvaller ska ha en början, en dramatisk mitt och en upplösning, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter