Kapitulerar direkt för "Heroes"

SUPERKRAFTER. Tanken går till rätt taffliga tv-klassiker som "Hulken" eller "Den osynlige mannen" från 70- och 80-talet. Som man fick böna och be om att få se som actiontörstande åttaåring. Men som oftast gick för sent. Och framför allt - som oftast ansågs för läskiga. Dels var det ju trickfilm, bara det var läskigt, dels var de amerikanska. Huvaligen.
Kanske är det därför jag kapitulerar direkt för "Heroes". Den slår an strängar från barndomen som är omöjliga att värja sig mot: vanliga människor som har superkrafter. Hjältar och skurkar. Kolla han kan flyga! Och hon kan liksom överleva vilka skador som helst! Ascoolt. Man blir typ nio år igen.
Handlingen i korthet: ett gäng till synes vanliga människor börjar upptäcka att de har olika krafter.
Brodern till en högt uppsatt politiker tror han kan flyga.
En konstnär kan måla framtiden.
En cheerleader kan läka sig själv.
En japansk kontorsslav kan resa i tid och rum.
Hur ska de använda sina krafter? Och var har de fått dem ifrån?
"Heroes" är sällsynt välgjord. Karaktärerna är - trots superkrafter - trovärdiga.
Handlingen känns inte krystad, trots helt osannolika sammanträffanden. Man sväljer fiktionen som en ostbåge till öl. Helt utan förbehåll.
Missa inte.