Något har hänt med killarna i ungdomslitteraturen. För bara ett år sedan dominerade de aggressiva unga männen. Nu börjar betydligt känsligare porträtt ta plats.
I Barnboksinstitutets årliga genomgång av barn- och ungdomsutgivningen, som presenterades på tisdagen, pekar man på en ny trend, ett nytt sätt att skriva om killar i ungdomsböckerna.
- I vår förra genomgång såg vi många exempel på skildringar av våldsamma unga män, ofta kriminella. Nu ser vi en hel del betydligt mer nyanserade skildringar av känsliga unga män. Det handlar om känslor, utsatthet, att bli lämnad av sin flickvän, säger Marta Hedener Hagman, bibliotekarie på Barnboksinstitutet.
I två böcker har Gunnar Ardelius skrivit om tonåriga Morris, den senaste kom i höstas, "Bara kärlek kan krossa ditt hjärta". Kärleken mellan Morris och Betty är över, hon har gjort slut och Morris försöker på olika sätt komma över det.
Gunnar Ardelius ser det som en generationsfråga. Morris pappa har aldrig har kunnat prata om känslor. Av Morris däremot, liksom av hans generationskamrater, är det något som förväntas - trots att hans föräldrarna inte har givit honom några verktyg för det.
- Jag tror det är en stor fråga för ungdomsromanen, hur man ska vara som man när förebilderna fortfarande har en annan mansroll. En manlighet i förändring känns som ett större mönster, det är något positivt som händer, säger Gunnar Ardelius.
Ingrid Olsson skriver roligt på samma tema, att bli dumpad, i "Komma över", liksom Johanna Lindbäck i "Saker som aldrig händer". Lisa Bjärbos "Det är så logiskt alla fattar utom du" handlar om vänskapen/kärleken mellan Johan och Ester. I fackboksgenren har Inti Chavez Perez skrivit om känslor och relationer i "Respekt: en sexbok för killar" och Denise Rudberg har delvis brutit ny mark med "Baristas", lad lit om metrokillar i storstaden, klassisk chick lit för killar.
De mer finkänsliga personbeskrivningarna går också att hitta på annat håll i ungdomslitteraturen. De dysfunktionella mammorna, med missbruk och psykiska problem, som tonåringarna i ungdomslitteraturen i många år har tampats med, har fått sällskap av mer nyanserade porträtt av föräldrar. Varma skildringar av helt vanliga mammor och pappor.
I Gunnar Ardelius bok har Morris föräldrar visserligen sina problem, men tonåringen jämställs med föräldrarna, det så vanliga oppositionsförhållandet uppstår aldrig.
- Föräldrarna beskrivs som de nyanserade personer de är, med fel och brister, utan att det blir anklagande. Det känns som ett nytt, mer vuxet förhållningssätt, säger Cecilia Östlund, förste bibliotekarie på Barnboksinstitutet.