Kaffe, kanelbulle och tidningen
En rapport i mängden säger att det nu är nästan gratis att starta en egen tevekanal med den senaste digitala tekniken och Internet. Det som kostar är programinnehåll med skådespelare, kändisar och sportstjärnor.
En nygammal tevetrend är ännu mera "reality" med så kallade vanliga människor som visar upp sitt vardagliga elände. De kostar nästan ingenting i jämförelse med kändisar och skådespelare.
Men "vanliga människor" i realityprogram är inte alls vanliga, om Ni tror det. De stora teveproducenterna i Hollywood och London testar "vanliga människor" på i stort sett samma sätt som riktiga skådisar testas för en roll.
Bortfallet är stort. Den som blir utvald kräver inget och har bara att göra det som beordras.
En annan trend är att bli helkändis till varje pris. Exempel på det är den unga halvkändisen som i ett brittiskt teveprogram masturberade en gris. Efter det blev hon helkändis och kunde höja sitt arvode.
Det finns flera trender men den övergripande inom alla tevekanaler är att minimera programkostnader och att starta och äga flera kanaler som kostar litet och helst inget alls så länge tittarna betalar - på ett eller annat sätt.
*
De fem större digitala barnkanalerna i Sverige kör sina tecknade serier i repris med ett par års mellanrum. Det är i stort sett samma skval år efter år. Utslaget över tiden och det faktum att det kommer ständigt nya barnkullar, som inte sett det gamla, gör att det blir billigt.
Det vore rimligt att de digitala barnkanalerna delade ut boxar och nya antenner gratis till den som behöver som kompensation till att vi snällt låter barnen stirra på teveprogram som kan ifrågasättas på många olika sätt. På 1970-talet var Sverige ett föregångsland inom barnteve. Vart tog allt det vägen? Nu köps programmen i säckar från utlandet.
"Aldrig i modern tid har förtroendet för medierna varit så lågt som nu!". Ja, vi har alla hört och läst den här den här kritiken ofta. Och Du kanske håller med. Men det hjälper inte. Massmediekritik har nämligen vuxit till en egen underhållningsbransch. I USA och England skrivs massor med böcker med just massmediekritik som säljs i stora upplagor. Ämnet mediekritik har blivit en framgångsrik underhållningsbransch inom branschen så att säga. Den stora internationella medieindustrin är obegriplig för utomstående.
*
Det bästa jag vet när jag åker in till Visby är att besöka ett visst konditori, beställa kaffe och en kanelbulle och sitta ned med lokaltidningarna. Jag är inte ensam om det. Vi är många som tycker om samma sak. Ibland klagar vi om någon sitter med tidningen för länge. Ibland är det kö och man får vänta på sin tur. Säger det något om vårt förhållande till massmedievärlden? Ja, kanske&
En liten lokaltidning har små resurser och kan inte köpa in de vassaste skribenterna. För att ta ett exempel - en lokaltidnings redaktionella innehåll är till stor del lokala krönikor. De lokala krönikörerna skriver inte om USA-presidentens ekonomi eller FN-sekreterarens heder eller vardagslivet i Bagdad eller kultur i New York. En lokal krönikör skriver gärna om lokala små konflikter eller om sin längtan efter en vän för livet eller om fritidsfiske eller skammen över att köpa en Expressen& eller kanske om en resa till fastlandet eller om den egna ångesten över fattigdomen någonstans i Afrika. Den lokale krönikören har högt läsvärde. Säger det något om vårt förhållande till massmedierna? Jag tror det&
Jag känner en betydelsefull person inom svenskt samhällsliv. Han bor på fastlandet. Han får Financial Times, The Guardian och Dagens Nyheter hem till brevlådan varje dag - och Gotlands Tidningar. Han säger att han självklart läser gotlandstidningen först. Sant? Ja, det är sant. Säger det något om massmedierna? Ja, det gör det.
Så jobbar vi med nyheter