Jungfrun i Lickershamn har kommit till stranden
Vid strandkanten, med den mäktiga rauken Jungfrun som fond, har scenbygget i flera olika nivåer påbörjats, med en huvudscen, två podier och en spelplats förlagd direkt på marken.
- Det är just för att kunna avlösa varandra i spelet. Den stora scenen utgör den neutrala platsen. Det andra har med status att göra, trälarna i byn befinner sig direkt på strandbacken, säger regissören Thomas Jankert.
I november började ensemblen träffas, sedan början av januari har de arbetat med manus och när premiären den 9 augusti, nu börjar närma sig, har repetitionerna flyttat ut och karaktärerna börjar anta sin slutliga form.
- Skillnaden är fantastiskt stor, det är nyttigt att komma ut och känna att här gäller det att ryta ut för att höras. Vi kommer att använda myggor, men det är inget att förlita sig på, säger Thomas Jankert.
Att spela utomhus är alltid en smula osäkrare än att använda sig av en inomhusscen, men hittills produktionen inte stött på några problem.
- Det är nästan så det överraskar mig hur väl det funkar, scenen är fantastisk, hela spelplatsen innebär en möjlighet och ensemblen har imponerat med ett fantastiskt tålamod och framsteg, säger Thomas Jankert.
Sägnen som ligger till grund för skådespelet och som gett Gotlands största rauk sitt namn, är en sorglig kärlekshistoria som utspelar sig på 1000-talet, där konflikten mellan hedendom och kristendom dras till sin yttersta spets.
I centrum för berättelsen står Öllegard, spelad av Shantu Brahmbhatt, dotter till den hedniske hövdingen Lickar, spelad av Mattias Lundström och hennes käresta Oleg, spelad av Martin Juréhn, en träl som rövats av Lickar från det kristna landet Venden.
I kvällssolen, alldeles invid vattnet, har delar av den 35 man stora ensemblen samlats för att repetera en scen där Öllegard visar sin avsky inför den mäktige hövdingen Botar.
- Gör honom till den vidrigaste varelse, ingen ska missförstå att du redan hatar honom, men du säger det på ett vänligt sätt, instruerar Thomas Jankert.
I en annan stark scen synliggörs konflikten mellan systrarna Öllegard och Astrid, spelad av Lovisa Taylor. Astrid som ska giftas bort med hövding Botar, för att trygga hennes far Lickars position, rasar över sin systers kärlek till trälen Oleg.
- Jag, dotter till en hövding, har slavat för dig, medan du roade dig med en vendisk träl, ett mörkögt troll.
Lovisa Taylor får applåder av sina medspelare för sin starka rolltolkning.
- Det är ett tungt projekt det här, säger en berörd Tomas Jankert.
- Jag kände själv att jag höll på att börja gråta, säger Shantu Brahmbhatt.
I föreställningen har man valt att slå an en sagoton, där begrepp som tid är underordnat och publiken lotsas genom berättelsen av hövding Lickars mors vålnad, Vala, som sägs ha vandrat längs med stranden i Lickershamn i tusen år och berättat den sorgsamma historien, i hopp om att någon en dag ska lyssna.
- För att människan kanske någon gång ska sluta döda varandra och acceptera kärleken, säger Thomas Jankert.
Drygt 50 personer är involverade i projektet och föreställningen i Lickershamn engagerar stora delar av Stenkyrka socken.
- Det här är ett stort lyft för Stenkyrka, det tror jag. Det har länge varit en dröm för många sockenbor att göra något av den här sägnen. Jag fattar det inte riktigt, det är nästan för bra för att vara sant, att vi kommit så långt, säger Britta Calamnius, som spelar Valas vålnad och som var den som förra sommaren kontaktade Thomas Jankert.
- Det är ett privilegium att få jobba så här. Det här är det största jag har gjort, säger Thomas Jankert.
- Och det bästa. Jag är helt säker på att det kommer att bli jättebra, säger huvudrollsinnehavaren Shantu Brahmbhatt.
Så jobbar vi med nyheter