Jonas Hassen Khemiri har full koll på språkets betydelse
- Hemma pratade vi "khemiriska", det vill säga en blandning av svenska, franska och arabiska och där språket fick en omedveten betydelse, berättade Jonas.
- När det handlade om byråkrati eller handla mat så pratade vi svenska med varandra och franskan kom fram när föräldrarna såg så där nykära ut. Arabiskan hade en funktion vid speciella tillfällen och som kraftuttryck, det var bara det att min svenska mamma bara fått lära sig kraftuttrycken och eftersom pappa bluffat en del om dessa ords betydelse så kunde det bli mycket pinsamt i samvaron med arabisktalande, berättade han.
Men vad Jonas kunde registrera var hur pappan respektive mamman krympte i de situationer de inte klarade av språket.
*
Två romaner har det hittills blivit, kritikerrosade "Ett öga rött" 2003 och i våras kom uppföljaren "Montecore". Just nu spelar Stockholms stadsteater hans pjäs "Invasion".
Utgångspunkten för båda böckerna har Jonas Hassen Khemiri hämtat från 1991, en traumatisk tid i Stockholm. Jonas var i tolvårsåldern och på gator och i parker sköt den ökände "Lasermannen" ner elva människor, alla med typiskt "invandrarutseende". En av de elva dog.
Samtidigt profilerade sig Ny demokrati och Bert Karlsson blev själva sinnebilden för den ondska som fanns där ute i det okända där en röd prick efter ett lasersikte plötsligt kunde dyka upp på jackan.
Det fanns en rädsla i luften och för att skydda sig mot faran började Jonas använda ett nytt språk, en ny form av blattesvenska som egentligen fungerade som en omvänd rasism, i vart fall blev världen utanför hemmet bara svart eller vitt - dom eller vi.
Det är också utgångspunkten i "Ett öga rött" som handlar om Halim - en svensk kille som inte känner sig hemma i den svenska kulturen, trots att han precis som Jonas är född i Stockholm, och som en protest mot fadern som alltmer integreras i det svenska samhället börjar tala felaktig svenska för att skaffa en ny identitet genom språket.
Berättarspråket i boken, fel använd svenska och rätt använd arabiska, har resulterat i en del ganska konstiga men komiska situationer, som när kvinnan i tunnelbanan lyssnar till Jonas när han talar i mobiltelefonen, känner igen honom från bilder i pressen och utbrister: "Gud vad du har lärt dig snabbt!"
Eller läsarbreven från rasister: "Åk hemm, din lobo-opererade ekorre!"
- Bara ett av alla rasistiska brev jag fått är utan stavfel, berättar Jonas.
Reaktionerna på det han skrivit har nästan blivit viktigare än själva böckerna. Att folk kommer med rasistiska uttalanden tar han lätt på, han skall för övrigt framträda i Landskrona om ett par veckor, och kanske får han känna utav Sverigedemokraternas valframgångar där.
*
Men det som gör honom irriterad och även lite arg är att både läsare, men även recensenter, inte sett det ifrågasättande i hans böcker.
- Jag står inte för Halims missförstånd i boken, jag förklarar varför de finns, säger han och ställer den retoriska frågan till publiken: "Vad är sant i en roman?".
Språk som makt, är viktigare än vad många tror och det har Jonas Hassen Khemiri fått känna av. Därför att han har ett främmande namn, anses av vissa att vara invandrare, trots att han är född här och behärskar det svenska språket till fulländning.
Och det var detta han förmedlade till KomVux-eleverna i går.
Det blir ju komiskt när man ber en stockholmare i Stockholm att åka hem till Stockholm. Men det blir ännu roligare när Jonas Hassen Khemiri berättare det på sitt eget speciella sätt.
Så jobbar vi med nyheter