När de tre musikerna från Gotlandsmusiken som utgör Gotland Jazz Trio nu presenterar sig på skiva så görs det med besked. Jean-Simon Maurin, piano, Nils Ossman, bas och Marcus Grufstedt, trummor, spelar här tillsammans med munspelaren Filip Jers. Den sistnämnde är internationell känd, porträtterades i dokumentären ”Harmonica Man” (SVT 2014) och har framträtt på Gotland i flera olika sammanhang, bland annat med jazztrion. ”Gudabenådad munspelare och berättare” skrev Lena Torndahl här i GT om Filip Jers efter den hyllning till Thelonious Monk som han, Katarina Henrysson, Joel Lyssarides och Mats Bergström bjöd på vid kammarmusikfestivalen Gotland Chamber Music 2017.
Med flyhänte och känslosamme Jean-Simon Maurin vid pianot står Gotland Jazz Trio på alldeles egna ben. Men nu har man alltså fått med ytterligare ett solo-instrument och bildat en tillfällig kvartett. Och Filip Jers, förste munspelaren att studera vid Musikhögskolan i Stockholm, är verkligen skicklig på sitt i jazz-sammanhang inte helt vanliga instrument.
För mig är det mest bluesmusiker, som till exempel Sonny Boy Williamson och Alan Wilson, som frammanas om jag tänker på sväng och munspel. Det enda namnet från jazzgenren som poppar upp är Toots Thielemans. Och jodå, av pressreleasen från Gotlandsmusiken framgår att Filip Jers tagit lektioner av honom. Toots – och Jers – blåser klara, rena toner. Om blues-munspelarna låter som brötiga saxofoner – så låter Jers mera som en flöjt. Eller, förstås, som ett instrument med klanger alldeles i sin egen rätt. Lustigt nog är det ändå de bluesiga numren på den här CD:n som jag tycker ger mest; med Maurins kompositioner ”Bluesy” och ”Dalhem/Roma t/r” som höjdpunkter. Den sistnämnda är en given hit. Eller borde bli, om fler ägnade jazzmusik lite mer lyssnartid...
Elva nummer presenteras på skivan, som inramas av tolkningar av traditionella melodier; först en vismelodi från Bunge, sist en vevlirepolska från Grodda. Däremellan bjuds det på fina och varierade kompositioner från jazztrions samtliga medlemmar. Man gör också sin version av Gilbert O’Sullivans 70-tals hit ”Alone again (naturallly)”. Filip Jers tolkning av ”Gotländsk sommarnatt” är snygg och jag kan tänka mig att den omfamnas av många lyssnare, men personligen tycker jag att den melodin är så sliten att det ska (ännu) mer till för att riktigt fånga mitt intresse.
Men sammanfattningsvis: Jers, Gotlands Jazz Trio...Yes!