- Jag har alltid skrivit - hela mitt liv. Jag var ett ganska tyst och blygt barn, det enda jag tyckte var roligt var att sitta inne och rita och skriva, jag ville inte gå ut och leka i solen. Att skriva är mitt sätt att uttrycka mig.
Redan på gymnasiet fick hon Lilla Nobelpriset och många förutspådde en lysande författarkarriär. Men Inger Frimansson visste tidigt att det är få förunnat att kunna försörja sig som författare och därför skaffade hon sig ett "riktigt" yrke - journalist.
Först då barnen flyttade hemifrån började hon skriva skönlitterärt på allvar och då "Godnatt min älskade" utsågs till "Årets bästa svenska kriminalroman av "Svenska deckarakademin, vågade hon ta steget och bli författare på heltid.
Hur ser skrivprocessen ut för dig?
- Jag skriver bäst tidigt, tidigt på mornarna. När jag är riktigt inne i något vaknar jag klockan fyra och känner en väldigt stark längtan efter att få skriva och träffa personerna. Om jag är riktigt inspirerad kan jag skriva en hela dagarna, men det är ganska tröttande.
Vad är svårast med att skriva en bok?
- Att tänja på slutet. Jag får ofta höra att slutet kommer för fort, även om jag känner att nu sitter det. Så det får jag jobba mer med. Roligast är att mejsla fram karaktärerna - och dialog är väldigt roligt också tycker jag.
Varför valde du att skriva i flera genrer?
- Deckargenren har jag egentligen inte valt, det har bara blivit så. Huvudpersonen i "Godnatt min älskade" kom till mig och sa att du måste hjälpa mig att hämnas. Jag sa att "jag har inte tid", men hon var envis och bet sig kvar. Sen tycker jag att det är väldigt roligt att skriva barnböcker, ungdomsböcker, noveller och jag har till och med skrivit en lyrikbok. Det skulle kanske bli lite enformigt annars.
Vad inspirerar dig att skriva?
- Naturen och djur. Jag är mycket inspirerad av djur; hästar, fåglar hundar, vilda djur - all djur. Därför är det så fint att bo som vi gör precis vid Mälaren, med djur och natur precis inpå knuten. Sen inspireras jag av att läsa lyrik. Om jag inte tycker att det är så kul att skriva kan jag plocka fram en lyrikbok.
Hur är det att möta sina läsare som nu vid Bokens dag?
- Det är så roligt. Jag får träffa både andra författare och läsare och särskilt Bokens dag brukar vara en så festlig dag. Att vara författare är ett ensamt yrke, man sitter mycket på kammaren.
Vad handlar din nya bok "Det kalla landet" om?
- Det är en fristående fortsättning på "Råttfångerskan" och handlar om vad som hände sen. Om hämnd och skuld, men också försoning och lite voodoo.
Vad har du för relation till Gotland?
- Jag bodde i Slite i fyra-fem år innan jag började skolan, sen åkte vi dit till mormor och morfar på somrarna. Jag känner väldigt starkt för Gotland, men jag tycker inte om att vara där på sommaren - det är inte det Gotland som finns inom mig. Det är en stark, märklig och varm känsla.