Om detta har han skrivit en liten bok som nu kommit ut i svensk översättning.
"Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" heter den och är en alldeles förtjusande bok särskilt om man älskar både romaner och maraton.
Man kan säga att det handlar om hur man blir en maratonlöpare, om träning och förberedelser och strategier men det är också ett slags självbiografi.
Murakamis löpning och skrivande är nära besläktade och han ser definitivt den fysiska aktiviteten som förutsättningen för det andliga maratonloppet, att skriva romaner.
Talar med knäna
Löpandet har sin taktik och träning, att få musklerna att arbeta på bästa sätt.
Murakami har ett mycket personligt förhållande till sina muskler.
När han fick problem med ett knä så insåg han att han inte på länge tänkt på hur knäna egentligen hade det, inte talat med dem och försökt påverka dem i positiv riktning.
Vad man behöver i både löpning och skrivande är koncentrationsförmåga och uthållighet och i det senare fallet förstås också en viss begåvning. Annars tjänar knappast de andra något till.
Goda exempel
Murakamis ger goda och roande exempel på hur han bygger upp både springandet och skrivandet för att kunna genomföra en roman och maratonlopp.
När han skriver slutar han, precis som Hemingway en gång gjorde, för dagen innan han uttömt sin senaste idé för att ha något att bita i nästa dag. När han tränar löpning måste han avpassa sträckan så att han orkar genomföra ett nytt pass dagen därpå. Hela tiden parallellerna mellan springandet och skrivandet.
Murakami springer i Japan, han springer i Boston och på Hawaii och han ger fina och roande skildringar från de olika loppen och miljöerna. Inte minst när han ensam i den värsta sommarhetta springer den klassiska maratonsträckan från Atén till Maraton.
Det mesta alltså handlar om springandet och skrivandet, det som för Murakami är en motkraft mot det obevekliga åldrandet.
Bejakar åldrandet
Men samtidigt bejakar han det för han skriver "... de som har klarat sig från att dö unga får det tacksamma privilegiet att definitivt åldras. På dem väntar ynnesten att känna kroppen åldras i takt med tidens gång".
Det här är väl jämfört med romanerna något av en bagatell men en där man kommer denne märklige författare så nära in på livet som det är möjligt.