Isak vill fånga landsbygdens kvalmighet
Foto: Fotograf saknas!
Själv vill han helst inte titulera sig alls, möjligtvis kalla sig konstnär.
- Det är lite genant, det låter ju extremt oseriöst med den verksamhet jag håller på med. Jag håller på så mycket och det verkar extremt ofokuserat, men jag går ju och utbildar mig till konstnär. Det känns faktiskt inte så viktigt att titulera sig ännu, jag håller mest på bara, säger Isak Sundström.
Nu är han aktuell med "Buren", som just släppts på Ink bokförlag, Isak Sundströms andra bok efter debuten med novellsamlingen "Tillslut fick jag ont i mina ögon".
- Jag vet inte om man kan kalla det roman. Det är inte tänkt som en roman i alla fall, om jag hade tänkt att det skulle bli en roman när jag skrev den skulle det bara bli en blockering. Det är mer någon slags sammanhängande prosatext. Det är ingen direkt handling, snarare en slags stämning som för boken framåt.
Större delen av boken skrev Isak Sundström redan för drygt två år sedan.
- Sen har det varit olika vändor, så mycket annat som hänt och tagit tid, så det känns väldigt länge sen jag involverade mig i boken själv.
I "Buren" vill Isak Sundström fånga en sinnesstämning han dels förknippar med den gotländska landsbygden och ljuset här.
- Jag märkte det först när jag flyttade från Gotland, när jag kommer ut på landet är ljuset så otroligt starkt. Varje gång jag kom till Gotland fick jag ont i huvudet och ögonen. Jag trodde att det var något virus från skogen eller något, som jag inte tålde. Men det har ju att göra med att ljuset reflekteras i havet så att ljuset blir stark, även när det är mulet och det är så mycket syre i luften så man blir yr när man kommer från en stad full av avgaser.
Det har att göra med någon odefinierbar känsla av yrsel och kvalmighet, menar Isak Sundström.
- Men jag älskar såklart den gotländska landsbygden där jag är uppväxt, trots yrseln.
Det vita bokomslaget pryds av ett svartvitt fotografi av två schäfrar, men titeln refererar till andra djur i boken.
- Den heter "Buren" dels för i boken är det en gård med hästar - shetlandsruss, som lever i en stor bur. Men titeln har också en dubbel betydelse. Att bli buren.
Tycker de om att vara i buren?
- Nej, det gör de väl inte egentligen.
"Buren" har ännu inte blivit recenserad och för Isak Sundström är det inte särskilt viktigt.
- Just nu bryr jag mig inte ett skit. Med den första boken tyckte jag att det var spännande och nervöst att bli recenserad, men det blev ju mest bra kritik.
Fokus vilar snarare på familjen - sambon Tova Mozard och sonen Roy åtta månader och studierna vid Konstfack.
Den 31 oktober spelar han med Pascal på Debaser i Stockholm.
- Vi håller på och spelar in lite smått till en skiva, vi vet inte alls när det blir klart, säger Isak Sundström.
Så jobbar vi med nyheter