Texten har nyligen kunnat tydas av ett seminarium vid landsarkivet i Visby.
Det hade anordnats av landsarkivarien Jan Östergren med företrädaren Tryggve Siltberg som vetenskaplig rådgivare.
För de avgörande idéerna vid tolkningen svarade filosofie doktor Per Stobaeus från Lund.
Inskriften är helt enkelt en välgångsönskan. Ungefär så här skulle den låta på svenska:
"DEN SOM SKALL ÄGA DETTA HUS, ÅT HONOM GIVE GUD LYCKA OCH GODA ÅR".
Alla problem ifråga om inskriften blev givetvis inte lösta vid seminariet. Men åtskilligt klarade man ut.
Hällen flyttades
Inledningsvis berättade Sven- Erik Pernler om tolkningshistorien.
Hällen med välgångsönskan satt ursprungligen inte uppe vid Sankta Karins ruin. Den har antagligen prytt ingången till huset Sankt Hansgatan 36, det som ännu i dag har valv över gatan. Det är en sammanslagning på 1400- talet av två medeltida packhus till ett enda affärskomplex.
Vad texten beträffar kunde på 1800-talet varken den kände gotlandsforskaren Per Arvid Säve eller andra bestämma sig för om språket var latin eller tyska.
Säve menade att bokstäverna bara var en meningslös dekoration.
Det finns ett par tolkningar i vissa turisthandböcker, men de har inget stöd av sakkunskapen.
De har i brist på bättre brukat serveras åt nyfikna turister. Den vanligaste lyder:
"DEN SOM ÄGER DETTA HUS SKALL GE TIONDE TILL KANIKEN OLUF JACOBI GOTLÄNNINGEN".
När Per Stobaeus vid seminariet presenterade sin läsning av texten, hade han kastat ut både kaniken och den skattskyldige.
Plattyska
Stobaeus menade som sagt att texten är en välgångsönskan för dem som skall bo i huset. Den kan ha satts upp när byggjobbarna var klara med sitt arbete och huset kommit under tak.
Den pensionerade professorn Birgit Stolt från Stockholms universitet underströk att språket i inskriften verkligen är plattyska. Det talades runt hela Östersjön och hade inom Hansan samma ställning som engelskan har i dag.
Unik inskrift
Det betyder att välgångsönskningar på det språket inte kan ha varit något unikt för Visby utan bör ha förekommit också på annat håll.
Men så länge vi inte känner till några andra exempel måste inskriften vid Karins ruin betraktas som unik.