Initierad och prydlig men lite irriterande fotbollsbok
Tidningens Svensk Fotbolls redaktör Olof Wigren fick ta hand om de tre första som hölls innan andra världskriget bröt ut. Calle Palmér, som själv var med och spelade i VM 1950, skrev om turneringen i Brasilien.
Lika initierat berättade Nils Liedholm, som var lagkapten 1958, om när VM spelades i Sverige, och Ronnie Hellström om VM-slutspelet i Mexico 1974. Några andra skribenter var Arne Hegerfors, Lars-Gunnar Björklund och Ove Kindvall.
Kanske var det den svenska framgången i USA som fick förlaget att satsa på en VM-bok. Snöpligt nog missade Sverige slutspelet i Frankrike 1998. Men Semic bet ihop och har efter de senaste VM-turneringarna utkommit med nya upplagor av boken.
Den senaste, som nu utkommit, inkluderar årets turnering.
Fredrik Ekelund, författare med särskild vurm för brasiliansk fotboll, fick skriva om turneringen 1998, och efter VM 2002 fick förre Expressenskribenten Olof Lundh uppdraget att sammanfatta turneringen i Sydkorea/Japan.
I senaste upplagan skriver Aftonbladets krönikör Simon Bank om VM 2006 i Tyskland. Han tuggar bratwurst och dricker tysk öl, skriver om italienske Pesottos självmordsförsök, bleka brassar och ett franskt lag som ingen trodde på.
Zinedine Zidanes redan klassiska skalle i magen på italienaren Matterazzi finns förstås också med.
Alla hårda fakta om VM - målsnitt, skyttekungar, finalresultat, publiksiffror och så vidare - har samlats i små faktarutor efter texten om respektive VM.
Allt är prydligt ordnat, men det är ändå en sak som irriterar. När boken kommer i sin tredje upplaga, har redaktörerna inte uppdaterat gamla texter.
Några texter hade krävt en genomgång, exempelvis när man utgår från 1998 då man anger hur många år sedan turneringen spelades.
Särskilt illa blir det i presentationen av Bengt Grive, som av texten verkar vara vid liv när han i själva verket avled 2003.
Så jobbar vi med nyheter