I Estland kan man leva på sin tovning
- Vi vill gärna veta hur de bär sig åt sig, säger Külli Bergholm som berättar att på Gotland kan man bara ha det som en bisyssla.
Hon är en av fyra kvinnor på ön som med hjälp av Tovningsakademin och Gotlands hemslöjd startat ett utbytesprojekt tillsammans med Estland om tovning.
- I Estland har slöjdtraditioner högre status än på Gotland. Tovningen är stor och blomstrande och Tallinn besöks av turister året om som köper deras produkter, är några av hennes förklaringar till att estlänningarna kan leva på sitt hantverk.
Alla tovar, men kunnandet skiljer sig mellan Estland och Gotland. Nu har kvinnorna slagit sig samman och planerar att lära sig mera av varandra.
- På Gotland är vi dåliga på marknadsföring av våra produkter.
Hur skapar vi efterfrågan och vad ska vi börja, är frågor som kvinnorna på Gotland ställer.
Tovningsakademin startade för åtta år sedan. Hemslöjden har hållit kurser, folkhögskolan i Fårösund har en utbildning i tovning och många är självlärda. Tekniken att tova har utvecklats från grå tofflor och vantar till exklusiva klänningar i tunna sirliga tyger. Men det är svårt att nå ut med produkterna här.
*
Eftersom allt görs hantverksmässigt blir också kostnaden därefter.
- Men materialet är i det närmaste outslitligt, säger Birgitta Nygren på hemslöjden.
I Estland har man länge blandat in andra fibrer som lin, hampa och torv i ullen när man tovar.
- Det vill vi lära oss, säger Siv Bergertz.
Gotländska kvinnorna har i stället försprång när det gäller kvalitén på ull.
- Vi får den levererad sorterad. I Estland kommer allt i en enda blandning.
De estländska kvinnorna vill veta mer om hur man blandar in andra tyger när man tovar.
Fem kvinnor från Estland och fyra från Gotland har slagit sig samman för att utbyta kunskaper. Genom Sidas Östersjöavdelning har de sökt och fått lite pengar till en förstudie. I helgen var estländarna på Gotland och följde ullets väg från lamm till färdig produkt.
Så jobbar vi med nyheter