De tonsatta dikterna skrevs första gången under 1970-talet, när Paxteatern på Gotland upptäckte Ture Erikssons diktsamling "Stålspegel". Diktsamlingen från 1955 väckte så starkt intresse att gruppen ville skapa ett visprogram som kunde framföras under olika sammankomster med föreningar och studieförbund.
Stefan Abelsson, som var verksam som musiker vid Paxteatern under 1970-talet, har fortsatt att tonsätta dikterna ur samlingen. I kväll framförs åtta av dikterna ur "Stålspegel", i nya arrangemang med prästen Agneta Söderdahl som sångerska. För ackompanjemanget svarar Stefan Abelsson på saxofon tillsammans med den mångsidige pianisten Matti Ollikainen.
I samband med att Fårö publiceringsfond släppte en nyutgåva av Ture Erikssons debutroman "Det vita näset" från 1948 i fjol, fick man vetskap om visprogrammet.
- Det vita näset är den första boken som publiceringsfonden bestämde sig för att ge ut. Det är ett viktigt dokument som beskriver ett Fårö som inte längre existerar och ger ett starkt historiskt avtryck. När vi fick höra talas om att det fanns tonsatta dikter av Ture Eriksson blev vi förstås väldigt glada, säger Gudrun Bogren från Fårö hembygdsförening.
Självbiografiska verk
Erikssons debutroman "Det vita näset" beskriver hans uppväxt på Fårö under 1920-talet och början av 1930-talet. En tid som präglades av knappa förhållanden, avsaknad av sociala skyddsnät och slit för det dagliga brödet.
Hans andra och tredje bok kom även de att bli självbiografiska. Där beskriver han händelserna kring hur han som femtonåring lämnade hemön för ett liv i Stockholm. Efter ett antal kortvariga, tillfälliga arbeten varvade med perioder av arbetslöshet etablerade han sig sedan som journalist i huvudstaden, verkade som författare och flyttade i slutet av 1950-talet som korrespondent till Moskva, där han sedan avled som rysk medborgare år 1965.