Ann Wolff tar emot i sin nybyggda ateljé på Björkvägen i Visby. Hon flyttade in i julas och det nybyggda huset rymmer både bostad och vinterateljé. I ateljén står flera av hennes enorma glasskulpturer, bland annat 260 kilo "Blues" i den blå färgskalan.
- Jag kommer att helt avveckla min verksamhet i Berlin där jag bott de senaste årens vintrar, för att enbart vara verksam i Visby och i sommarhuset och sommarateljén i Kyllaj, berättar Ann Wolff.
Men det är inte för att göra något hemma-hos-reportage vi besöker Ann Wollf. Det handlar mera om att hon i juni kommer att tilldelas en av konstglasvärldens förnämsta priser - "Glass Art Society Lifetime Award Recipients".
Det låter väldigt stort?
- Jo, det är en stor ära att få priset, men det är en fattig institution så priset innehåller inga pengar, förklarar hon.
Numera världsledande
De amerikanska konstnärer som började arbeta med glas vid mitten av 1900-talet reste ofta till Europa för att lära sig och delta i workshops.
De studerade vid de stora hyttorna i Italien och Tjeckien, men också i Sverige och Finland.
- Jag träffade flera av dem under min tid vid Kosta där jag arbetade som formgivare i slutet av 60-talet och lärde känna några ganska väl. De tog med sig hantverket hem till USA och gjorde en klarare distinktion mellan konst och konsthantverk. I dag är de amerikanska glaskonstnärerna världsledande, i alla fall i teknisk mening, säger Ann Wolff.
Glass Art Society startades för att främja amerikanskt konstglas och här samlas både unga och äldre konstnärer för erfarenhetsutbyte.
Själv är hon numera representerad på två amerikanska gallerier, ett i vardera Frankrike, Tyskland och Israel.
- Det fungerar alldeles utmärkt för mig och räcker för att jag ska kunna fortsätta arbeta, förklarar hon.
Skulpturer söker hem
Här om året lanserade Ann Wolff tanken att bygga ett museum vid Almedalen där hennes samlingar kunde visas.
- Det fungerade tyvärr inte. Tanken är dock inte avskriven och vi får se om det dyker upp något annat alternativ, kanske allt faller på plats så småningom, säger hon och fortsätter:
- Jag har ju ett 100-tal pjäser som ännu söker ett hem och det finns även ett museum i München, Tutseka Stiftung, som samlar modern glaskonst och är intresserade att husera mina verk, säger Ann Wolff.
Sommaren i Kyllaj
Under sommaren bor och verkar hon tillsammans med maken Dirk Bimberg i sommarateljén i Kyllaj där de gjuter de glasskulpturer som väger under 40 kilo.
- De större objekten skickar vi till ett glasgjuteri i Tjeckien, berättar hon.
Livsgärning prisas
Att hon nu ska få pris tycker hon är roligt.
- De har ju sett vad jag gjort, och så det var väl dags att priset gick till en europé, säger hon. Priset delas ut sedan 1996 för en livsgärning och pristagaren måste vara över 60 år. Då passar jag väl in, avslutar Ann Wolff.