Högsta toppen krymper
Sveriges högsta topp krymper. Klimatförändringarna undgår inte Kebnekaise och förra året var sydtoppen bara 2 103 meter, den lägsta noteringen sedan mätningarna började på 1880-talet.
Om detta och mycket mer berättar Pär Axelstjerna i sin bok "Kebnekaise". Den som reser till fjällvärden är väl i första hand intresserad av naturen - snöklädda bergstoppar och häftiga dalgångar i ett storslaget landskap.
Sådant "ögongodis" är boken förstås full av, stämningsfulla bilder tagna vid allt från kallaste vinterdagar till ljusa nätter med midnattssol.
Men den som vandrar kungsleden från Abisko vill kanske veta mer om vad som väntar vid Kebnekaise. Pär Axelstjerna ger en tillbakablick över hur Kebnekaise utforskades och blev Sveriges högsta punkt.
Det var på 1880-talet som kartograferna Bucht och Lind konstaterade att Kebnekaise var Sveriges högsta topp. Man besteg närliggande toppar och syfta mot Kebnekaise, en mätmetod som inte var helt tillförlitlig. Den första att bestiga och fastställa sydtoppens höjd var den franske kartografen Charles Rabot, som 1891 besteg berget utrustad med tryckbarometer. Med den kunde han fastställa höjden till 2130 meter.
När högsta punkten var fastställd började äventyrarna strömma till, sedan kom turisterna. 1907 stod fjällstationens första byggnad och sedan har Kebnekaise vuxit till en anläggning som i dag har 196 bäddar.
Pär Axelstjerna, som själv växte upp i ett litet samhälle i Västra Götaland, har arbetat i flera år med boken, fotograferat, intervjuat och samlat historiska fakta. Det är på alla sätt en bok som lockar läsaren ut på äventyr - mot toppen.
Så jobbar vi med nyheter