Harryson om den unge Taube

Och orden, som återkommer som lite av en röd tråd under föreställningen, är förstås ett citat. Närmare bestämt från en av Evert Taubes prosaberättelser där miljön är Karibiska havet: "Solen stack hål i ett molnsjok på Cuba Mountains och stack spjut i en dolphinfångare på havet. Ensam, långt ute, jag kan aldrig glömma hur ensamt långt ute han var, för jag har skräck för långt ute ensam".
Med sig på scenen, med ett profilporträtt av Taube som enda scenografi, har Peter Harryson de lyhört ackompanjerande musikerna Bernt Andersson-dragspel, mandolin, Kjell Jansson-kontrabas och Bengt Magnusson-gitarr. Den föreställning de ger är skriven av Olle Adolphson. Han hade tidigt Taube som mentor och blev senare dennes ackompanjatör. Föreställningen kom dock aldrig att realiseras under Olle Adolphsons livstid men har nu fått liv med hjälp av Peter Harryson.

Det handlar således inte om en ren konsert utan om en berättelse om Taubes liv och leverne men förstås med rikliga musikinslag. Egentligen är det en skildring av den unge Taubes vedermödor innan han blev ett etablerat namn. Med konstnärsdrömmar som stäcktes och där han i stället tvingades till ett avskytt liv som sjöman vilket i sin tur medförde flera år med diversearbeten i Argentina. Huvudskildringen löper fram till det att Taube efter krigsåren träffar sin blivande livsledsagarinna Astri, i Paris 1920.
Peter Harryson berättar med muntlig frenesi och pondus och punkterar delvis mytbilden av Taube. Intressanta detaljer får man också lära sig. Som att Taube skrev en dikt till Astri när de träffats och i denna nämnde hennes namn. Men effekten blev inte den avsedda utan hon försvann ur hans liv för ett tag. Efter detta diktdebacle kallade han henne sedan alltid för något annat i sina texter, som Rosmarie.
Peter Harryson är motorn som driver historien framåt. Och som den borne estradör han är kan han förstås inte låta bli att inför pausen utlova att akt två kommer att bli "olidligt spännande".
Musik är det förstås gott om i denna livsskildring. Här återfinns en väl avvägd blandning av mer okända Taubelåtar som "Bröllpsbesvär" och "Brittisk ballad" till klassiker som "Brevet från Lillan" och avslutande "Balladen om Gustaf Blom från Borås".
"Ensam, långt ute" har tack vare koncentrationen på Evert Taubes mera okända, tidiga år blivit en såväl lärorik som underhållande historia.

Harryson om den unge Taube

"Ensam, långt ute" är den poetiska titeln på det sångspel om Evert Taube som Peter Harryson tillsammans med trio gav i två Gotlandsföreställningar, en i Visby och en i Hemse.