Har gått vidare från foto- baserad konst till konstruktion

Annika von Hausswolff är höstens utställare på BAC.
Med internationellt rykte för sin fotobaserade konstnärliga verksamhet har hon här gått ett steg vidare och ställer ut en tredimensionell konstruktion. För första gången någonsin arbetar hon utan fotografier som en väsentlig del i sitt konstnärsskap.
Och det är helt i linje med tanken bakom BAC-projektet Production in residence. Meningen är att den juryutvalda konstnären skall ta tillfället att våga experimentera och skapa något nytt och intressant, framhåller BAC:s verksamhetsledare Johan Pousette.
- Och det här är ett oerhört stort kliv i Annikas konstvärld. Något hon aldrig gjort förut. Hon är en väldigt intressant konstnär och vi söker intressanta konstnärsskap.
Annika von Hausswolff tyckte att det var enormt att få detta erbjudande om att skapa något nytt.
-Annars när jag får en inbjudan vil man ha mitt tidigare och jag kan då känna mig låst. För mig kom det mycket lägligt, jag hade börjat lägga till det tredimensionella men inte vågat ta steget full ut. Det har varit ett lustfyllt arbete.
Annika von Hausswolff, med Berlin som bas, har skapat en konstruktion som är medvetet svår att överblicka.
En oregelbunden struktur som skapar olika rum i utställningsrummet. Men det är också en bild eftersom den spelar med rummet. Verket är skapat med arkitekthjälp vad avser byggnadstekniken.
För det påminner en hel del om en byggnation med sina oregelbundna väggsidor av speglar, element, draperi, byggnadsställning, isoleringsull och färdig vägg. "En kropp med sina organ på utsidan", beskrev hon det inledningsvis. Men där finns också en kontakt mellan objektet och dess omgivning. Exempelvis skyddspapp utrullad som en matta och en dörr fristående från konstruktionen.
Och, givetvis, blir besökaren nyfiken på att titta in och se vad som finns bakom väggarna. Och det är tillåtet, påpekar Annika von Hausswolff. (Och inuti, där ligger spillet, det oformulerade materialet innanför den formulerade ytan).
Men interaktivt är inte verket på något sätt, interaktion gillar hon inte.
- Jag är skitnöjd, det blev över förväntan kommenterar Annika von Hausswolff det medvetet titellösa verket. Jag förseglar, alternativt öppnar, vanligen min bild med en titel. Jag slet mitt hår för att få fram en bra men här känns det bra att inte ha någon.

- Ganska läskigt, menar konstnären om att för första gången arbeta utan foto. Men jag har haft en längtan att lämna väggarna. Nu har jag gått från väggarna till att bygga en konstruktion av väggar. Jag tror att det här kommer att leda vidare som en passage till något annat.
- Jag har redan tidigare blandat in en del rekvisita i mina utställlningar. Men det är roligt och spännande att bryta upp den tvådimensionella värld jag levt i så länge. Men, visst kan besökare undra "var är de fotografiska bilderna".
Men Annika von Hausswolff menar att den som är bekant med hennes bildvärld visserligen kommer att bli förvånad men ändå känna igen sig till viss del. Här återfinns bland annat samma färger.
- Jag kan inte förflytta mig till en annan planet. Och det är fortfarande en bild - som vecklat ut sig.
Hon menar att här också återfinns det alltid stenhårt regisserade i hennes foton.
- Här har jag visserligen improviserat men ändå bestämt. Det finns en avsiktlighet i det ofärdiga, jag har aldrig varit spontan.
I sitt fotograferande arbetar hon med storformatskamera, en långsam teknik jämfört med dagens digitala som hon har svårt att relatera till. En teknisk utveckling som också medfört en önskan att prova något nytt.
- Det digitala ryms inte i min bildvärld.
- Själva arbetsprocessen, en nästan alkemistisk formel som blir till en bild, går förlorat när allting sker i dagsljus.
Rent praktiskt har denna konstruktion också inneburit ett nytt sätt att arbeta för Annika von Hausswolff.
- Det enda jag visste från början var att jag ville bygga något. Jag hade en vision av en struktur jag ville bygga men hade ingen aning hur det skulle göras rent praktiskt för att hålla ihop. I vanliga fall gör jag allt själv, är med och tar i materialet. Den här gången har jag inte rört en fena. Men det är också lärorikt, att se hur man kan kommunicera sina idéer.
Två gånger var hon här och rekade och kollade in utställningsrummet. Sen har hon samarbetat med en arkitekt i Berlin och en i Visby (Göran Radhe) som hjälpt till med ritningarna till konstruktionen. Under september har hon så befunnit sig i Visby under själva arbetet med konstruktionen.
- Jag har gjort en del ändringar på plats. Också en väsentlig skillnad mot foton, då är bilderna klara när jag kommer till lokalen. Men det är en bra erfarenhet, att man kan improvisera på plats.
Utställningen öppnas i dag och pågår till 28 januari.