När Hansan drog igång på 1100-talet fick Gotland en central roll. De tyska östersjöstäderna med Lybeck i spetsen ville komma åt den profitabla men farliga handeln på Ryssland. På den hade gotlänningarna monopol och dessutom en egen handelsplats i centralorten Novgorod.
Alltså gav tyskarna gotlänningarna ett bud de inte kunde stå emot: Medlemskap i ett organiserat blomstrande europeiskt frihandelsområde där Visby skulle få en nyckelroll. I gengäld skulle hanseaterna få segla till Novgorod i konvoj - "hanse" - med de östvana gotlänningarna.
Snart översvämmade tyskarna både Visby och Novgorod.
Hansan hade ännu ett skäl till att utkora just Gotland och Visby. Innan kompassen kom i bruk (1400) och innan segelfartygen blev bättre på att hålla ut från land gick bästa östleden, efter Bornholm och Öland, via Visby.
Inte undra på att Hansan startade som ett tyskt-gotländskt projekt. Tyskarna dominerade givetvis i kraft av antal, rikedom och utbyggd organisation - och med tiden alltmer.
En tysk supermakt
En alldeles nyutkommen tysk antologi, "Die deutsche Hanse", betonar Gotlands betydelse för pionjärtiden. Boken har den betecknande undertiteln "En hemlig supermakt". Med det menas inte bara att Hansan med tiden blev oerhört mäktig.
Författarna visar att nyckeln till Hansans "globaliserande" och långvariga makt hette organisation och moral. Mot adelsmännens nyckfulla beslut satte de kalkylerande köpmännen kollektiva beslut på de stora Hansadagarna. Vi kan tala om den tidens EU.
Och moralen? 1362 fick sensationellt nog Hansans ledande man, Wittenborg, lägga huvudet på stupstocken. Forskarna tror nu att han överbevisats om att ha tagit ockerräntor. Ett brott mot organisationens stränga principer. Inga bonusgubbar där inte!
Med stor spänning närmar sig den gotländske läsaren ödesåret 1361 - året när den rika hansestaden Visby gav sig åt Valdemar Atterdag och de gotländska bönderna slaktades vid Korsbetningen utanför muren.
En kortvarig seger för kungen. Gisela Grachin ställer effektfullt den lysande Valdemar och hans riddarhär mot Hansans i längden hart när oövervinneliga internationella organisationsnät.
En stor miss
Till sin förskräckelse finner läsaren att de tyska forskarna inte använt den svenska forskningen kring 1361 - senast Gun Westholms skarpsinniga teorier.
De svenska historikerna har någorlunda kunnat visa, att böndernas handel innan katastrofen vid Korsbetningen mer och mer hade ställts åt sidan. Visby däremot berikade sig oerhört under Hansans första tid - men lämnade över sin självständighet.
Staden centralstyrdes alltmer från Lybeck. Så till den grad att den inte försvarade sig 1361. Trots muren. Gissa vad bönderna kände. Sprickan mellan stad och land blev avgrundsdjup.
I det avgörande ögonblicket var staden bara en lekboll för stormakterna - och till slut helt ute ur leken. 1476 inbjöds Visby för sista gången till en Hansadag men sände ingen delegation.
Författarna i den tyska antologin är påtagligt förälskade i sitt ämne och har inte glömt Gotland. Däremot försummar de att dra fram Hansamedlemskapets nackdelar. Visby hade kunnat ge anledning till en intressant diskussion.