Han målar Karlsö med en touch av hemlandet

Han färglägger Stora Karlsö i sina mustiga oljemålningar. Årets konstnär på ön är Mazin Khalil, bördig från Bagdad i Irak. Hans karlsötavlor har en touch av Mellanöstern.

Mose bod i Norderhamn.

Mose bod i Norderhamn.

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2012-05-30 04:00

I söndags var det dags för årets konstvernissage på Stora Karlsö. Karlsöklubbens Kerstin Blomgren välkomnade årets konstnär, Mazin Khalil från Visby.

- Det är spännande att få presentera denna konstnär från Irak, som har en annorlunda utblick. Så här kan Stora Karlsö alltså se ut när ön skildras av en man, uppväxt i Bagdad. Hans tavlor är så vackra!

På väggarna i restaurangen på Stora Karlsö hänger nu ett 20-tal oljemålningar med motiv från ön.

Det är fåglar, lamm och hav, blommor och landskap, men de är målade på ett nytt sätt, i en något annorlunda, mer intensiv färgskala än många karlsöbesökare är vana vid.

- Man blir glad av tavlorna, de är så varma, säger en besökare.

- Kontrasterna har blivit större, jättespännande, säger en annan.

Mazin Khalil själv säger att det varit en utmaning att göra dessa tavlor.

- Sol, vind och hav har jag skildrat som jag ser dem i mitt huvud, med mina färger.

På Karlsö finns ett landskap olikt alla andra. Och där finns fåglar, något han inte varit van vid att måla tidigare. Men nu har han gjort det.

- Ett vackert landskap där det inte endast finns stenar och fåglar, inte bara grått, utan så mycket mer.


Världen i vardagsrum
Han har under det senaste året besökt Stora Karlsö med kamera, flera gånger. Sedan har han målat tavlorna hemma med foton som förlaga.

På väggarna i hemmet på Bogegatan i Visby hänger en lång rad av Khalils oljemålningar, porträtt och landskap med motiv från såväl andra tider som andra länder. Här finns kopierade 1700-tals målningar, som han målat efter kända förebilder, här finns abstrakta akryltavlor, sprakande av varma färger och här hänger mycket speciellt hästar.

Men här finns också Gotland med sina stenhus, lamm och hav. Hela världen samlad i vardagsrummet.

Ateljén finns i sovrummet, färger och målarverktyg i garderoben. Han målar ofta på natten med hjälp av starka lysrör.

- Jag måste ju försöka få rätt ljus.

Mazin Khalil är 43 år och har bott i Visby i drygt tre år, i Sverige i fem. Här har han sin familj, frun Donya, som ska börja plugga till undersköterska och deras fyra pojkar, varav ett tvillingpar. De trivs bra på Gotland och tänker stanna här.


Konstnär - och agronom
Hemma i Badgad växte Khalil upp hos sin morfar och blev inspirerad av en morbror som var konstnär. Han började måla redan som tioåring.

- Oljefärgerna fångades jag av när jag var tolv år.

I dag målar han mest olja men också akryl. Han har ställt ut i Lund och Malmö, i Lärbro, Visby och på Fårö. På bland annat Komvux i Visby finns en vägg han målat med sirligt trädmotiv.

Utställningen på Stora Karlsö är den största han haft på Gotland.

Men Mazin Khalil har en lång bakgrund som konstnär i Irak. Han har deltagit i kulturgrupper, som har ställt ut i Syrien, Turkiet, Jordanien och Irak, han har varit konstlärare och behärskar även konstsmide och svets.

En civil utbildning har han också, som agronom. Hans mamma var orolig för att han inte skulle kunna försörja sig som konstnär och uppmuntrade honom att plugga vid universitetet.


Tvingades fly
Men det var hans politiska karikatyrteckningar i dagspressen som så småningom gjorde honom omöjlig i hemlandet.

Under diktatorn Saddam Hussein var det svårt att kritisera styret och inte blev det lättare efter amerikanarnas inträde 2003. Till slut tvingades Mazin Khalil fly sitt land, via Syrien och Turkiet.

Han säger att det är mycket som är annorlunda här på Gotland, inte minst färgerna.

- I Irak finns så mycket gult och rött, i naturen, i husen. Här är färgerna mer gröna och blå. Himlen i Sverige liknar inte heller den i Irak. Det är en annan blå färg än i hemlandet, där är det ljusare. Och havet här är grått och mörkgrönt, också det annorlunda.

Mazin Khalil är en ödmjuk och vänlig man, inte bitter mot ödet som tvingat honom iväg från hemlandet till en tillvaro där språket inte längre är självklart. Trots sin långa, mörka historia är han lycklig.

- Jag har inte nyckeln till språket än, och inte verktygen till min nya tillvaro. Men jag och min familj lever och det är det viktigaste.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!