Kulturhusets café, måndag eftermiddag. Trots att Razmus Nyström kommer direkt från jobbet som redaktionsassistent på TV4:s fredagssuccé "Let´s Dance", är ögonen pigga.
I bakgrunden hörs en välkänd jazzlåt och ett svagt skrammel från kaffekoppar. Jackorna är tanklöst kvarlämnade vid bordet och Razmus skojar om hur typiskt gotländskt det är att naivt vända ryggen till. Han känner av skillnaderna mellan småstad och storstad.
Har hittat sin plats
- Det är ett helt annat klimat, mer hets och större omsättning. Vissa säljer sig själva utan omsvep och glömmer bort vad de står för, säger han.
Ett par månader in i produktionen på Let´s Dance har Razmus hittat sin plats. Han är visserligen praktikant och befinner sig längst ner på auktoritetsstegen, men det hindrar honom inte från att skoja med deltagarna om att ställa in i diskmaskinen efter sig.
Ödmjuk och ambitiös
Han är ödmjuk inför sitt ganska ovanliga jobb och tar sig ambitiöst an varje uppdrag. Han förhandlade fram priset på ett leksakspiano som var rekvisita i ett nummer och han finkammade hela Stockholm när han letade tofsar till ett inslag med Maria Montazami i årets första program.
Han fixar lunch, håller koll på dansscheman och tömmer sopor. Gratis.
Praktikjobbets enda lön är erfarenhet.
Några gyllene stunder i klipprummet, då han själv får möjlighet att bidra till idéer och inslag, blir belöningen. Frånvaron av lön är inget han störs av. Hade inte han velat ha platsen, hade den gått till någon annan.
- Man får vissa chanser i livet och då måste man ta dem. Man måste vara ständigt engagerad, vara på tårna och beredd att jobba hårt. Det finns inga nio till fem- jobb i den här branschen, säger han.
Genom en bekant till familjen öppnades en dörr som Razmus var snabb att smita igenom. Chansen till en överblick över TV- och underhållningsbranschen var alldeles för bra för att ignorera.
Razmus, som tog studenten från musikestetiska programmet i våras, såg möjligheterna. Plötsligt skulle han arbeta sida vid sida med producenter, kameramän, svenska kändisar och proffsdansare.
Vill spela schysst
Han vill lyckas - men inte till vilket pris som helst.
- Jag vill inte behöva köra över folk eller sälja mig själv. Jag har fått lära mig hur man bemöter människor och mina föräldrar är grunden till de värderingar jag lever efter. Jag vill spela schysst, vilket såklart kan vara problematiskt i en bransch vars motto mer verkar handla om att "slicka uppåt och sparka nedåt". Då gäller det att hitta balansen, säger han.
Intresset för teater, sång och dans väcktes när han som 11-åring gjorde sin första roll. Han spelade Sven Nordqvists barnbokskaraktär Pettsson i en musikal om "Pettson och Findus".
Huvudroll
Några år senare blev han antagen till ensemblen när Gotlands Musikalkompani satte upp "The Wiz". Fem hyllade produktioner har det hunnit bli för Razmus i kompaniet. I den senaste, "Cabaret", hade han en av huvudrollerna.
- Det klart att jag saknar att själv stå på scen, men jag vill lära mig allt runt omkring också. Scenen finns ju alltid kvar, konstaterar han.
Jobbar extra
Han får faktiskt vara nära teatern också. Ett par våningar ovanför oss på Kulturhusets café, på Stadsteatern, jobbar han extra ett par gånger i veckan. För att försörja sig. Han river biljetter, säljer program och visar publiken till sina platser.
- Det är något speciellt med den atmosfären. Jag brinner ju för teatern och vill verkligen något med agerandet, säger han och tillägger:
- Jag låter väl inte för pretentiös nu?
På Razmus lista över framtida drömroller syns ett mönster.
- Jag tycker om Björn och Benny-musikaler. Att få spela Anders Ekborgs roll Frederick ur "Chess", eller Peter Jöbacks Robert ur "Kristina från Duvemåla"... Förhoppningsvis får man chansen att göra en så stor roll. En dag. Om man är lyckligt lottad.