Hallå där...
Den 29:e december sänds ditt program, vad kommer du att prata om?
- Jag ska dels prata om mitt författarskap, lite olika historier, spännande, roliga och en del om Gotland förstås. Sedan kommer jag att ha som en ramberättelse som följer hela programmet, som kommer att handla om den gången då min alkoholiserade pappa tog med mig ut till vårt land själv för första gången, bara han och jag. Vi satte oss i bilen, han skruvade på radion och än idag minns jag vilken låt som spelades. Den kommer också först i programmet, eftersom det var så fantastiskt. Så det är upplagt som en berättelse med cliffhangers och allt. En berättelse som är full av sorg, men som ändå avslutas med förlåtelse och försoning.
Vad gör du annars just nu?
- Just nu ringer du mig faktiskt när jag i huvudet helt är på Fårö, eftersom jag håller på med min nästa bok som ska vara klar i sommar.
Hur långt har du kommit?
- Jag är väl en tredjedel in ungefär.
Och hur många har dött än?
- Haha, bara en död än så länge... Jag ska väl inte avslöja för mycket, men den handlar om dubbelliv och hemligheter. Att människor som lever tillsammans kan ha jättestora hemligheter för varandra. Det tycker jag är väldigt fascinerande. Och Ingmar Bergman har en roll i boken, eftersom den tar sin start i Bergman-veckan på Fårö.
Vad är det bästa med Gotland på vintern tycker du?
- Det bästa tycker jag är stillheten, ödsligheten och mörkret. Det är fascinerande att kliva ut genom dörren på kvällen när det är som att kliva in i ett stort svart hål. Då är jag ändå mörkrädd, men det är fascinerande ändå.
Du är ju På spåret-aktuell också. Vad var roligast med det?
- Geografi var verkligen mitt sämsta ämne i skolan, så jag kände mig lite osäker, ska jag verkligen göra det här? Men jag är väldigt nöjd med att jag ändå tackade ja. Vid ett tillfälle så stannade jag liksom upp där jag satt i den här lilla dressinen, med min parhäst Rickard Olsson, och tittade ut genom glaset. Jag tittade på Björn Hellberg och på Ingvar Oldsberg och på publiken och såg dem från det perspektivet. Man har ju sett programmet så många gånger och så helt plötsligt så var jag mitt i själva programmet. Det var väldigt surrealistiskt och roligt, så det minnet kommer jag att ha med mig.
Så jobbar vi med nyheter