Hallå där Stefan Ene, gitarrist...
... i Smaklösa, som firar 35 år i år. Bandet har nyligen varit i studion och spelat in och till sommaren släpps såväl en dvd som ett nytt album.Vilken skiva i ordningen är det?
35-åringar. Ulf Grönhagen, Lennart Jacobsson, Stefan Ene, Hans Lyttkens och Pelle Sundberg firar 35 år med Smaklösa. Foto: Rolf Jönsson
Foto: Rolf Jönsson
Vad kan du berätta om nya skivan?
- Det är mycket trav och bearnaisesås. Det är väldigt mycket olika prylar - ovanligt mycket, vi måste stryka ner eftersom vi har för många låtar. Det är lite jobbigt för allt är fantastiskt bra.
Hur länge har ni varit i studion?
- Två gånger, så det är inte så våldsamt betungande, jag tror att det är för att vi är så otroligt skickliga. Lyttkens berättade att Cardigans var nere i tre veckor för att spela in en låt, sen konstaterade de att den inte var så bra ändå och åkte till Frankrike i stället. Så skulle man vilja ha det.
Hur är Smaklösa utan publik?
- Vi har faktiskt publik, det finns ju alltid en ljudtekniker. Om han börjar garva - då är vi på rätt spår.
Hur är det att spela in i Sandkvie?
- Det är så bra där, för han är ungefär lika knäpp som vi. Vi har haft lite problem med det förr, att folk är så seriösa.
När släpps skivan?
- Vår förhoppning är att försöka släppa skivor till sommaren, men hinner ju aldrig. Men nu har vi sagt att vi ska försöka släppa den i mitten av maj och vi tror att vi följer tidsschemat, men det är nog bara önsketänkande.
Blir det någon sommarturné på ön?
- Jo, jo, herregud, vår turnéchef Hans Lyttkens har fullt sjå just nu.
Har ni någon drömort för turnén?
- Det blev ju inte Klinte i år, det är ju annars så nära hem för mig. Det finns några vita fläckar på kartan, men vi har spelat på de flesta orter på ön. Vi skulle vilja spela på Gotska Sandön.
I år firar ni 35 år som band ...
- Ulf, Pelle och jag har en ännu längre historia, vi började med spektakel redan i ettan. Alla roliga timmar la vi beslag på, vi tyckte att vi hade väldigt mycket att tillföra, tills fröken gjorde ett rullande schema. Vi ser fram emot 35 år till. Vi utvecklas ständigt, nu har vi faktiskt koll på alla toner. Det är möjligt att vi inte har koll på ordningsföljden - det är en musikalisk dyslexi, men vi kan alla. Vi har gett upp det där med covers för vi fixar inte låtarna, därför gör vi egen musik, då kan ingen säga att vi spelade fel.
Hur har ni hållit sams genom åren?
- Det har faktiskt inte varit något större problem, märkligt nog. Vad är det man säger om äktenskap, att de första tio åren är de farliga, sen har man lärt sig varandra, slipats av.
Hur många seriösa rockstjärnedrömmar döljer sig bakom Smaklösa?
- Noll, inga alls. Möjligtvis när vi förhoppningen om att Rolling Stones förr eller senare måste lägga av och då måste vi ha chansen. Om någon behöver ett skramligt band med gamla gubbar - då är det vi som står på tur.
Berätta om Smaklösas scendebut...
- Det var på musikkaféet på Borgen -73 och vi hade just skrinlagt våra filmstjärnedrömmar. Vi höll på och spelade in en massa film, men milt sagt imponerade det inte på det motsatta könet. Då kom vi på att musik var bättre. Vi hade en låt - "Morgon på Norderstrand", vi tyckte inte att det gick bra, men det tyckte publiken och för en gångs skull fick vi bra recensioner. Jag tror att det var mest medlidande.
Hur fick Smaklösa sitt namn?
- På musikkaféet hade de en regel att alla band som de hjälpte fram måste heta något med "klösa" och det tyckte vi var dumt. Sen satt jag och Pelle och spånade och kom på att vi kunde komma runt det med "Smaklösa". Vi hade egentligen lite andra namn på gång, som Hot Sune.
När förstod ni att Smaklösa skulle överleva den första spelningen?
- Det har vi inte förstått än. Vi brukar lägga av och göra comeback igen, men nu är Smaklösa en vanesak. Vi är lika förvånade varje gång det kommer publik på våra spelningar. Ibland tänker man, tänk om ingen kommer, eller att det kommer fem stycken och vi har alltid ursäkter i beredskap. Det var för kallt, det var för varmt, det var för soligt...
Någon extra minnesvärd spelning?
- Det finns en kul spelning i Uppsala, det var inte så länge sen, när trummorna plötsligt tystnade och när vi vände oss om såg vi bara ett par fotsulor. Jakens trumpall hade vält och trillat av scenen och han var på väg ut genom ett fönster. En annan gång höll vi på att bli avslängda från Uppsalatåget. Vi hade ställt en massa trumgrejor i gången och det tyckte konduktören inte om. Men vi flyttade bara över lite grejor till andra vagnar.
Så jobbar vi med nyheter