Hallå där, psalmförfattaren...
... Tomas Boström, präst och visförfattare, bosatt i Roma, som medverkar i den nya psalmboken "Psalmer i 2000-talet". Boken, som tas i bruk nästa söndag, innehåller 166 nyskrivna psalmer, av bland annat Mikael Wiehe, Py Ylva Eggehorn och Cornelis Vreeswijk, samt 50 psalmer ur samlingen "Psalmer i 90-talet".
i 2000-talet"?
- Ganska mycket tror jag, drygt tio psalmer, dels några originalsånger och sedan översättningar och tolkningar, framför allt från engelska, men också någon från danska.
Sedan tidigare finns flera av dina sånger med i psalmböcker, hur känns det att vara representerad där?
- Någonstans känns det hedrande, att sången får vara något mer än en egen, personlig, angelägenhet, psalmen blir allmängods. Jag tänker på det så gott som varje söndag, att nu, i en kyrka någonstans, där sjunger de mina sånger.
Hur skriver man en psalm?
- Man kan inte sätta sig ner och skriva en psalm, det är sånger som blir en psalm.
Men måste inte en psalm uppfylla vissa kriterier, måste den inte ha ett religiöst innehåll?
- I den nya psalmboken finns andra värderingsgrunder, det behöver inte vara Gud och Jesus i varje vers. Nu är nog mina sånger väldigt tydliga, jag har alltid varit i den religiösa visfåran.
Vilka ämnen vill du belysa med dina psalmer?
- Att livet är värdefullt och att människan bär på en helighet.
Vad skiljer vår tids psalmer från äldre tiders?
- Saker och ting förändras, men om det är psalmen som förändrats eller vårt sätt att se på psalmen, det vet jag inte. För 100 år sen och tidigare, hade psalmen ett undervisande tema, då var fokus att förmedla ett budskap, nu handlar det nog mer om att förmedla en upplevelse, psalmerna är nog generösare nu.
Behövs det verkligen fler psalmer?
- Tydligen så är det så. Jag trodde 1986, när den stora gemensamma psalmboken kom ut, att det är nog den sista vi ser, men sen kom det nya. Jag sitter med i en internationell grupp med psalmförfattare och man kan inte fatta vilket behov det finns av nyskrivna sånger.
Så jobbar vi med nyheter