Hallå där, Jan Brunius...
... tidigare konstmuseichef i Visby, numer pensionär. På söndag leder du Gotlands konstförenings visning av konsten i Visby lasaretts lokaler, varför denna visning?
Foto: Tobias Wallström
Vad kommer du att visa?
- Jag ska gå runt så mycket jag kan, men restaurangen är stängd och det hänger även konst på avdelningarna och där kommer vi inte in.
Varför visar du lasarettets konst?
- Kommunen hade en konstkommitté, jag var länsmuseets representant och följde processen väldigt nära. Så även om det är länge sedan så känner jag till lite om den.
Vad var tanken då konsten köptes in?
- Man hade som förebild andra konstnärsgrupper, som hade gjort samma sak på andra platser. Nils G Stenqvist, som hade sommarhus på Näs, var en av förebilderna - han hjälpte till och gav goda råd. Han fick också i uppdrag att utföra avskedsrummet på lasarettet. En tanke var att man skulle satsa mindre på lös konst. Fast konst, som möbler och inläggningar i golvet, skulle vara grunden och sedan skulle lös konst hängas upp på lämpliga ställen.
Finns det några riktiga konstskatter?
- Jag har personligen en favorit och det är den bildvävnad som Eva Ek-Schaeffer gjorde till barnavdelningen. Det är ett porträtt av hennes lilla sjuka dotter som sitter i en rullstol och matar en lunnefågel. Dottern dog innan hon hade gjort klart gobelängen. Tyvärr får vi inte se den eftersom den hänger inne på avdelningen.
Vilken betydelse har konsten på lasarettet?
- Det är väldigt viktigt att den finns där. Det är klart att är man på lasarettet, så är det av andra anledningar än att gå runt och titta på konsten. Men den finns ändå där och jag hoppas att folk tittar. Konsten visar att det finns en omsorg i hela miljön, att det inte är vilken gammal kåk som helst, utan att man har varit mån om att det ska vara en vacker, tilltalande och vänlig miljö.
- Sen är det bra för konstnärerna här också, att de får uppdrag. Det är inte enbart gotländska konstnärer som är representerade, men det är en stark betoning på de egna konstnärerna - som ju är väldigt många.
Så jobbar vi med nyheter