Hallå där, Agneta Fagerström-Olsson...

- Den handlar om tre kvinnor i Luleå, som alla jobbar på SSA, stadens hjärta. De är väldigt olika, men musiken, järnverket och drömmarna förenar dem. På dagarna sliter de i en värld där det glödande järnet styr, på kvällarna sjunger de i bandet "Black Island Sisters" på trånga pubar och drömmer om ett annat liv långt från sotet som äter sig in i öronen. Det är en film om kärlek, vänskap och glädje. Om längtan efter den stora ömheten, ensamheten, ångesten och skammen när man visat sitt hjärta och någon har slängt det i diket som ett snorpapper. Det är skratt, tårar och ett evigt käftande.
Varför vill du skildra just dessa kvinnor?
- Jag ville göra en film om kvinnorna på de stora fabriksgolven, de som har ett hjärta som bultar av drömmar att få synas lite, få vara med lite, få respekt för sitt arbete och liv. Om vardagshjältarna, som alla är ovanligt vanliga och som alla brottas med livet.
Du återkommer till arbetarklass- och industrimiljöer, varför?
- Ja, på något sätt är det ju min uppväxt i Seppan, som jag också gjorde en tv-serie av, som färgat hela mitt skapande. Jag känner att jag kan den miljön, känner en hemortsrätt där. "Järnets änglar" blev liksom ett vuxet Seppan, utan den mångkulturella paletten så att säga. Jag har alltid valt att berätta utifrån de som slåss i underläge.
Vad vill du förmedla med filmen?
- Visa upp kvinnor på ett annat än vad vi kanske är van. De som vi alla är, men kanske inte får se. De obehärskade, vilt humoristiska, snabbkäftade, avundsjuka och storartade.
Vad har du på gång här näst?
- Nästa film blir om allt går som jag önskar en film om en religiös sekt i norr. Det handlar om kvinnor, religion och sexualitet.

Hallå där, Agneta Fagerström-Olsson...

... regissör och manusförfattare, vars nya film, dramakomedin "Järnets änglar", har Sverige- och Gotlandspremiär i kväll. Kan du kort beskriva vad filmen handlar om?