Gullin på gitarr öppnar för många jämförelser

Att byta ut blåssektionen och barytonsaxofonen mot en halvackustisk Gibson, modell Super 400 CES, är inte alldeles givet om man valt att spela de mest välkända Lars Gullin-kompositionerna. Det gör nämligen gitarristen Andreas Pettersson, både på skiva och på scen, och i torsdags kväll stod han på Jazzklubben på Munkkällaren i Visby och rörde om i Gullins jazz-skatt samtidigt som han hade smyg-realese på plattan ?Gullin on Guitar?.
Därför blev också jazzklubbsspelningen en spegling av plattan, alla låtar på plattan exponerades för publikens uppspärrade öron vilket också öppnar för en jämförelse - platta eller live?
En skillnad mellan de båda versionerna sitter bakom pianot, Daniel Karlsson spelar på plattan, men har under den kommande releaseturnén bytts ut mot en annan Daniel med Tilling i efternamn. Det visade sig också under konserten på Munkkällaren inte vara något dåligt byte.
Basen spelades av Hans Backenroth och trummorna av Joakim Ekberg när Andreas Pettersson äntligen drog i gång kvällens första Gullin, en snäll ?Merlin? i ett arrangemang av Bernt Eklund från den tiden då Andreas var gitarrist i Visby storband.

*
Baryton eller gitarr är naturligtvis en smaksak, men Lars Gullins musik är så välkänd och ofta spelad att det tar ett naturligt tag innan gitarren lyckas smälta in i det musikaliska medvetandet. Det blir faktiskt lättare i de låtar där Andreas Pettersson använder sin helackustiska gitarr som låter snärtigare och mer aggressivt - som i ?Portrait of my pals?, ett av Gullins orkesterstycken som Andreas dissekerat i beståndsdelar och sedan plockat ihop igen, eller som i ?For FJ fans only? där Andreas Pettersson spelar en duett med basisten Hans Backenroth.
Så kommer pärlorna på band, ?Fedja?, ?Decent eyes?, ?Lars meets Jeff? och ?Be careful?. Det är ett härligt kvartett-spel med ett gäng skickliga musiker som verkar känna varandra i minsta detalj. Andreas Petterssons gitarrspel är så tekniskt fulländat och snabbt att publiken inte alltid hinner med i tanken.
Det blir en lång och känslosam avrundning av konserten som startar med ?Dannys dream?. Nästan andaktsfullt släpper han in några repriser av ?Gamble Valu? mitt i låten vilket kanske retar gullinsällskapets medlemmar, men mera måste ses som en hyllning till Gotland och den miljö både gitarrist och kompositör växt upp med.
Efter jazzklassikern ?Get out of town? slutade Andreas Pettersson med band med ett ej nödbett extranummer, kvällens vackraste låt ?Silhuette?. Därefter fanns inget att tillägga.

*
Skiva eller live är egentligen två helt skilda saker och naturligtvis också en smaksak. Personligen gillar jag liveversionerna av de här nytolkningarna av Gullins musik i en modernare tappning där det också finns utrymme för soloinsatser. Inte bara Andreas Petterssons egna, utan lika mycket Daniel Tillings fantastiska insatser bakom tangenterna, eller Hans Backenroths kontrabasspel.
Gullins musik på skiva blir mer statiskt i gitarrutförandet även om Andreas Pettersson haft friheten att sätta sin egen skicklighet och prägel på verken utan att någonsin göra våld på originalet. Och förhoppningsvis kan Andreas Pettersson dra nya unga lyssnare till Gullins musik.
Jag är glad både för konserten och plattan som lär snurra många varv hemma i den egna cd-spelaren.