Gotlänningen som inte kunde låta bli att teckna

Nästa år blir det 200 år sedan Säve föddes i Roma. Just därför har jag försökt få ledningen för Gotlands Museum att uppmärksamma Säves teckningskonst. Förslaget har mötts med tystnad.
Säves teckningar finns reproducerade i många gamla och nya gotländska publikationer, men då som geografiska och dokumentära illustrationer av allt från landskap och byggnader till tekniska beskrivningar av jakt- och fiskeredskap.
I alla sådana publikationer har Säves konstnärliga ambitioner setts som kuriosa i det hela.

Konstnären Säve
Allt Säve gjorde, som folklivsforskare, lärare, lokalpolitiker, och att han tog initiativet till att skapa Gotlands Fornsal, det finns samlat och omskrivet, men vi har ännu inte sett en insiktsfull presentation av Säve som just konstnären och tecknaren.
Säves stöd i teckningskonsten var professorn i arkitektur vid Konstakademin i Stockholm, Fredrik Wilhelm Scholander.

Vidga synsättet
I vardagen i Visby var Säve ofta i gräl med andra lokalpolitiker och han fick mothugg och kände sig ibland som en särling. Scholander blev en brevvän som tillät fritt tänkande om konst och litteratur. Breven kryddades, från båda håll, med infall, idéer och teckningar.
Teckningskonsten är en exklusiv genre i dagens konstvärld. Men att se Säves gotländska motiv i blyerts, i original, rekommenderas. Alla reproduktioner vi sett genom åren i böcker ger inte rättvisa till originalen.
I de flesta fall har Säves teckningar tjänat som ett slags komplement till texten. Det är dags att vidga synsättet och se Säves konst som ett värde i sig.
Nu inför nästa år - varför inte placera Säves teckningskonst som en huvudsak i första rummet? Det är hans teckningar värda.