Gotländskt Arkiv 2007 med arkeologi som tema
Nu är ämnesområdet arkeologi (ordet kommer från grekiskans archaios (urgammal, forntida) och logos (läran om) således läran om forntiden. Och med Gotland som utgångsläge finns det förstås ingen som helst brist på material till bokens nära 200 sidor.
Rikedomen på både fornlämningar och arkeologiska fynd är osedvanligt stor och med Gotlands fornsal som ett ovanligt (på föremål) rikt länsmuseum.
Här kopplas ämnesgreppet ur skilda vinklar. Det handlar om - ofta tålamodskrävande - vardagsarkeologi där arkeologer berättar om vad de funnit i den gotländska marken. Ett arbete som även omfattar forskande i magasin, arkiv och bibliotek samt samarbete med specialister inom olika områden. Det handlar om människors levnadsvillkor under olika tidevarv och om dagens "inneområde", marinarkeologi.
Och förstås om de fynd som gjordes när museets egen gård blev föremål för undersökningar i samband med museiombyggnadsarbetet.
Till de nära 20 artiklarna hör också ett rikhaltigt bildmaterial, ofta signerat Raymond Hejdström. Omslaget visar pärlor i bergkristall och glas från utgrävningar vid Vikhagen invid Bogeviken.
1:e antikvarie Malin Lindquist inleder med att teckna ett helhetsperspektiv "Gotländsk arkeologi under 150 år". Hon konstaterar att Gotland utgjort och utgör arkeologernas Klondyke.
Den kanske äldsta arkeologiska iakttagelsen på Gotland emanerar från den första av Carl Gustaf Gottfrid Hilfelings fyra resor till Gotland 1797-1801.
Vid en gammal gravs uppgrävande hittades brända människoben i en lerkruka med en svart balsamisk massa överst som luktade rökelse då man brände den.
Hans berättelse föranledde pastorn i Burs, Lars Gardell, att utföra en "gravning" på ett gravfält nära prästgården för att leta efter mera av den svarta materian. Och man påträffade en skelettgrav med en del av en kruka och en "mässingsplåt", som Malin Lindquist förmodar kan ha varit ett bronsbeslag, samt den svarta materian de sökte och förmodade var efter balsameringen.
Vad den egentligen var är inte lätt att gissa men hon vågar sig ändå på en förmodan om att det kan ha rört sig om harts som användes för att täta träkärl.Tidiga utgrävningar som följdes av allt mer seriösa och omfattande. Grottan Stora Förvar på Stora Karlsö, Trullhalsar i Anga och Korsbetningen i Visby är välkända utgrävningsplatser som skildras i årsboken.
Och när Länsmuseets om- och utbyggnad påbörjades så innebar det också att markingrepp behövde göras.
Något som förstås föranledde arkeologiska undersökningar av kvarteret Museet.
På platsen medförde dock museets föregångares, kronobränneriet, uppförande 1780 att de hus som då fanns på platsen revs till sista sten och försvann varför lämningarna inte är så rikhaltiga som kan förmodas med tanke på läget.
Antikvarie Leif Zerpe ledde arbetet och berättar om vad som fanns i marken.
Lämningar av källargrävda stenhus och en intakt medeltida latrinkammare hörde till de mer spekatkulära fynden från grävningarna 2006.
Marinarkeologen Göran Ankarlilja avslutar med en artikel om dagens "inneområde", marinarkeologi, på Gotland.
Och här hamnar vi rakt in i nutiden. Så sent som 20 september i år bärgades ju en smidd järnkanon från dansk-lübska flottan och lyftes efter 441 år på havsbotten upp på land i Visby hamn inför en stor och fascinerad åskådarskara.
Med marinarkeologi avses arkeologiska typer av fynd under vattenytan.
Då inte enbart från fartygsvrak utan även sådant som hamnar, farledsspärrar och boplatser och där ju bulverket i Tingstäde träsk varit föremål för undersökningar även under senare år.
Göran Ankarlilja konstaterar att Östersjöns relativt kalla brackvatten med arkeologiska lämningar efter årtusenden av mänsklig aktivitet är världsunikt.
Undersökningar på djuphavsnivåer har av naturliga skäl varit svårgenomförbara och det var egentligen främst sportdykarutrustningens utveckling som ledde fram till att nya vrak upptäcktes och också ofta plundrades, de dykande arkeologerna var väldigt få.
Men ändrad lagstiftning och kurser har bidragit till en ändrad inriktning och de olika grupperna kompletterar nu mer varandra.
Under slutet av 1980-talet uppstod en "dykboom", det blev möjligt för en större del av allmänheten att besöka fornlämningar under vattnet och intresset för vrakdykning ökade vilket möjliggör ökad "upptäcktsrisk" för de fynd som havsdjupen döljer och bevarar.
Gotländskt Arkiv 2007 erbjuder ett synnerligen rikhaltigt och intressant material inom sitt huvudområde- arkeologin.
Så jobbar vi med nyheter