K-spanaren Göran Willis har fått upp ögonen för Gotland. Vintern 2010 satt han och skrev på Författar- och översättarcentret på Klinten. När han vid en författarträff en kväll berättade om sin kommande spaning, fanns en kvinna som på 1980-talet drivit lanthandeln i Stenkumla. Hennes berättelse blev ett passande inslag i boken "K-spaning från ovan".
Nu har Göran Willis kommit ner på jorden. I den nya ”K-spaning längs vägen” får Gotland ännu större utrymme. Boken är en road-trip på jakt efter spår av den tidiga bilismen; mackar och verkstäder, kaféer och motell.
Göran Willis korsar Sverige från Kalmar till Halmstad, åker gamla riksväg 5 mellan Jönköping och Göteborg, och riksväg 1 mellan Stockholm och Göteborg. En cruising från Örebro genom raggarbältet till Gävle ingår. Slutmålet är egentligen oväsentligt, det är själva resan som är viktig.
Bland resorna längs gamla riksvägar på fastlandet finns ett kapitel om Gotland insprängt. Ön är väl värd det utrymmet, tycker Göran Willis som under tre dagar tillsammans med äldste sonen Martin åker kors och tvärs över ön i en bensinslukande Merca.
Det finns förvånansvärt mycket kvar från bilismens guldålder längs de gotländska vägarna. Tillsammans hittar de gamla Caltexmacken i Tingstäde, passerar Café 56:an i Bro, där de även hittar resterna av en gammal Shellmack. Ett besök hos Monsieur Philippe i gamla macken i Sjonhem ingår. Han har ny verksamhet, korvtillverkning, i macken. Ny inriktning har även macken vid Sysne fått sedan formgivaren Tove Adman flyttade in.
Ett återbesök till lanthandeln i Stenkumla (som har ett fantastiskt tankställe) ingår, liksom ett besök på Kutens Bensin på Fårö.
”K-spaning längs vägen” är en bok för nostalgikern som saknat de gamla riksvägarna och längtat efter skyltarna med Esso och Caltex. Jag funderar över varför 1950-talet och 1960-talet kallas bilismens guldålder. Slingriga vägar och primitiva fordon. Varför är inte 2000-talet bilismens guldålder? Flerfiliga motorvägar tar en snabbt dit man vill komma. Och bilarna är tysta, komfortabla och utrustade med allt som behövs för att hålla uttråkade baksätespassagerare på gott humör. Kan det vara så att målet tagit över, och resan dit mer och mer blivit ett nödvändigt ont.
Göran Willis bok ger bilden av att bilresorna var roligare förr, när det alltid fanns något spännande bakom nästa krök på riksvägarna.