Gården heter Gåsemora

Gåsemora är boplats sedan järnåldern. Den nuvarande gårdens historia kan spåras till 1500-talet och har funnits i samma släkt i gott och väl 500 år. Efternamnen på brukarna har dock skiftat genom seklerna. Gazelius är ett av dem, där Gaz står för Gås i gårdsnamnet. Du Rietz är ett annat.
Nu är det Birgitta och Tomas Söderlund som vårdar Gåsemora
- Här finns byggnader från sex sekler, säger Birgitta som tillsammans med Tomas skapat en verklig lustgård för alla sinnen, numera öppen året runt för gäster och besökare.
Gåsemora ligger så svindlande vackert att skönheten svider i ögonen, som någon uttryckte det.
Någon sveda känner jag inte, men väl en porlande glädje över det goda i livet, frammanad av landskapet framför mig. En upplevelse jag delar med Linné och mångtusentalet andra som sökt sig över sundet från storön till Fararnas ö..
Blomsterkungen kom, såg och tjusades av Fårö under sin gotländska resa. (Ni vet antagligen lika bra som Linné, att Fårö inte har ett dugg med de många lammen på ön att göra. Namnet Fårö är sprunget ur den gamla benämningen Fararnas ö.)
Att ta ansvar för ett kulturarv som Gåsemora kräver stora mått av respekt, styrka och jäklaranamma. Lyssnar man till Birgitta och Tomas inser man det.
Den tidiga historien om Birgittas liv på gården har visats i en minnesvärd TV-dokumentär. Som ung bondmora på Gåsemora blev hon änka då maken Anders Du Rietz hastigt rycktes bort. Filmen visar också hur denna tragedi så småningom leder till nytt liv.
I slutscenen drar Birgitta en barnvagn igen. Tomas Söderlund, radiohandlaren från Roma, finns vid Birgittas sida som nybliven husbonde på Gåsemora.
Numera drivs lantbruket på gården extensivt.
- Jag slår vallarna och ägnar en del tid åt skogen som tillhör Gåsemora, berättar Tomas.
I byggningen där korna tidigare höll till planerar Birgitta och Tomas att bygga nya hotellrum.
- Vägen fram till det här beslutet har inte varit lätt, suckar Birgitta och berättar om sin "ko-depression". Den sorgen som hon brottades med då det uppdagades att Tomas hade drabbats av en svår djurallergi och korna så småningom måste lämna Gåsemora för gott.
- Jag var väldigt fäst vid korna, men det blev för tungt att själv sköta och mjölka dem. Idag nöjer jag mig med att hyra in kor över sommaren. Det hjälper oss att hålla landskapet öppet.
Parallellt med lantbruket har det sedan tidigt 30-tal funnits en viss uthyrningsverksamhet på Gåsemora.
- Vi har sommargäster som återkommit till gården varje år sedan 60-talet, berättar Tomas.
Efter förvandlingen från utpräglat lantbruk till modern gäst- och turistanläggning har Gåsemora fått en ny roll. Men den har inte varit lätt i alla delar, förstår vi.
- Även om vi tvingas göra vissa förändringar så får det aldrig ske på bekostnad av den speciella gårdskänslan som finns här. Den vill vi absolut inte skada.
Det gamla magasinet på gården hade byggts om till gästanläggning. Uthyrningsverksamheten hade tagit fart. Då kom den stora smällen.
Den 18 april 2003 brann anläggningen ner till grunden. Som tur var kunde resten av gårdsbyggnaderna räddas. Brandkatastrofen fick Birgitta och Tomas att ge upp - men bara nästan. Men luften gick ur oss för ett tag, som Birgitta uttrycker det.
Relativt snart fanns det en ny och modern gäst- och konferensanläggning på Gåsemora gård.
Som nu väntar tillökning med ytterligare ett 60-tal hotellrum på platsen där ladugården står.
Hotellrum av modernaste slag eller boende i någon av de äldre byggnaderna finns att välja på.
Eller varför inte hyra den inredda kvarnen på Gåsemora, alternativt strandboden på vilsamt avstånd från allt utom naturen.
Man kan undra om Birgitta och Tomas aldrig blir hemmablinda. Kan de uppskatta allt det vackra i den vykortsvy de har sin vardag?
- Det händer inte sällan att vi stillnar mitt i arbetet och bara blir sittande tyst och njuter av det fantastiska landskapet. Man önskar verkligen att fler gotlänningar tog sig tid att njuta av Fårö. En vandring längs stränderna här, inte minst vår och höst, är en lisa för själen.
Gåsemora är fantastiskt. Ett smultronställe. Ett bland många, många på Gotland.
Följ mitt råd: Har ni minsta möjlighet så unna er en helg under våren, eller hösten - då turistvågen lagt sig - på någon av alla dessa gästanläggningar som finns på ön och inom bekvämt räckhåll för oss gotlänningar. En bra medicin mot hemmablindhet som inte kostar skjortan.