Klockan har inte ens slagit 12 och det är redan tryckande varmt. Trots strandvädret är det redan folk på Veteranbilsmuseet i Vibble. Tobias Wilstorp är där med pappa Kaj, och kör radiostyrda bilar.
- Nu har jag varvat dig! Ropar Tobias glatt till Kaj, som har stora problem med att styra sin bil.
- Haha, jag far som jag vet inte vad! Typiskt, nu fastnade jag igen, säger Kaj med ett skratt.
Båda verkar nöjda med besöket.
- Det var jättekul, fast svårare än vad man kan tro, säger Kaj.
De kommer till Gotland varje sommar och Kaj uppvuxen på ön.
- Jag var på bilmuseet när jag var liten. Det är kul att återuppleva det med sonen, säger han.
Tobias vill inte åka hem.
- Gokart var roligast, jag vill köra mer, säger han.
Spelhall och bilfrosseri
På området finns det förutom radiostyrda bilar även en gokartbana, ett café och museum. Det är som att komma till en annan värld med den gamla lanthandeln med affischer, burkar och varor. Överallt står det olika spelmaskiner. Allt från boxning till bordshockey och flipperspel som är i väldigt fint skick trots sin ålder och man kan gå runt och testa allt. Nästa del av museet är en lada full med cyklar och motorcyklar av alla dess slag. Gamla militärmotorcyklar, gotländska cyklar och en lokomobil - en mobil ångmaskin står uppradade längs väggarna.
Utanför står många gamla traktorer som alla testas och körs regelbundet. I huset bredvid finns huvudattraktionen, veteranbilarna. Här känner man vördnad inför de gamla bilarna som nästan alla är i nyskick. Det finns allt från elbilar och familjebilar till gamla amerikanare. För bilälskaren är det rena rama julafton med gamla bilmärken som Ford, KRIT och Rolls Royce.
- Ja! Där kommer vår dövstumma stammis, säger en lättad Jan Janthe.
Jan är eldsjälen som ligger bakom museet och när Nils Sigrén var borta i några dagar blev han orolig att något hade hänt. Allt sköts av honom och hans familj och vänner. Micke & Micke sköter radiobilarna och båtarna, sonen Jocke har hand om gokarten och caféet drivs av sambon Beatrix Strid. På baksidan av gården finns det höns, ankor och gäss att hälsa på. Hela platsen andas värme och en salig mix av stort och smått, ungt och gammalt.
En gammal Ford
Jan kom på idén att starta museum efter en utställning av bland annat veteranbilar och motorcyklar 1973.
- Folk trodde vi var galna, men den blev väldigt uppmärksammad. Två år senare köpte jag det här, men jag hade ingen aning om att det var så mycket jobb, säger Jan och blinkar.
Han funderar länge på frågan om vad han gillar mest på gården.
- Det måste bli min Ford 36’. Den får jag en stor kick av att köra, säger Jan.
Nostalgitripp
Han gillar att se sina idéer förverkligas och det finns en tanke bakom allt.
- Det ska vara som att gå tillbaka till 50-talet och en lugnare miljö. Det passar både gammal och ung, menar Jan.
Framför caféet finns en racerbana för de mindre förarna.
- Den blå var bäst, den gick snabbast, säger Olle Richardsson, 2 år och gasar iväg.
Pappa Peter af Geijerstam var själv här som barn.
- Jag var här för 25 år sedan, vi var ofta här och sprang. Jag kommer ihåg att jag kört de här bilarna, det känns lite nostalgiskt, säger Peter.
- Jag vill ha en epatraktor när jag blir stor, ropar Olle, medan han kör runt med gasen hårt nedtryckt.