Friluftsmåleriets födelse

Strax innan Moret ser jag den grövsta och mäktigaste tall jag sett i mitt liv. Åldern har gett den en silvergrå färgton över både stam och barrkrona. Den tallen är säkert från Ludvig den trettondes tid eller äldre.
Det sägs att i mitten av 1800-talet invaderades plötsligt hela Fontainebleau-skogen av unga män klädda i blå arbetsblusar, ljusa bomullsbyxor, läderstövlar, en halsduk i skarp färg och gul stråhatt eller basker på huvudet. På ryggen bar de ett målarskrin och ett staffli och i händerna en fällstol, ett parasoll och målarduk. De kallade sig friluftsmålare. De önskade inget annat än att arbeta sant och hederligt utomhus i den fria naturen. De protesterade mot den gamla normen att en konstnär målade bäst inne i sin ateljé. Den sanna naturen är inte mörka dramatiska landskap målade inomhus efter akademiska förlagor, var parollen. Det var ett nytt budskap i tidens anda.
De nya friluftsmålarna ropade på ljus, frisk luft, rena färger och fria regler. Det blev en andlig väckelserörelse i konsten.

*
Den förste stilbildande friluftsmålaren sägs ha varit Jean-Francois Millet. Han levde och arbetade i den lilla staden Barbizon mitt inne i Fontainebleau-skogen. Staden Barbizon är idag full av minnen från friluftsmåleriets födelsetid.
Det nya friluftsmåleriet lockade målare från hela världen till Fontainebleau-trakten på 1870-talet. De kom från Europa, Amerika, Japan och Skandinavien. De mest radikala ville helst leva som enkla lantarbetare. De bildade också olika skolor beroende på sättet att måla - Barbizon-skolan, Fontainebleau-skolan och Grez-skolan.
Den lilla byn Grez vid floden Loing blev under 1880-talet en mötesplats för många skandinaviska målare och även författare. I Grez bodde Carl Larsson, Karl Nordström och August Strindberg i långa perioder. Till Grez kom de med sina familjer och här friade Carl Larsson till sin Karin.
Byn Montigny, strax öster om Grez, hade tidigare under 1870-talet varit ett tillhåll för den envise Carl Fredrik Hill. Han bedöms idag som den mest framstående av svenska friluftsmålare i Fontainebleau-skogen. Hill föresatte sig att fånga "den sanna naturen", som han sa. Alfred Wahlberg var en annan tidig friluftsmålare i den här trakten som också vägledde Hill i hans arbete.

*
Idag finns det mer konstnärer än någonsin i hela Paris-området. På vägen tillbaka cyklar jag över den medeltida bron över floden vid Grez. Den här bron har målats på olika sätt av alla, från Alfred Wahlberg till Carl Larsson. Nedanför bron, på samma ställe där Karl Nordström och Carl Larsson stod och målade på 1880-talet, ser jag ett gäng på tio stycken friluftsmålare - som målar samma bro och samma motiv.
Carl Larsson har berättat att han kom till lantlivet i Grez, i nöd, efter en vinter av svält, förkylningar och ont i magen och att han "hittade litet vattenfärger och började måla. Jag undrar vad de tänker på det där gänget på tio friluftsmålare som idag målar samma gamla bro över floden vid Grez? Ett är säkert - naturen lockar ständigt nya målare, antingen de är yrkesproffs eller har det som hobby. Naturen är en god källa för måleri.
Inne i Grez träffar jag en ung framgångsrik målarinna som målar dramatiska naturscenerier. Ett fascinerande landskapsmåleri - det påminner om en tropisk djungel, tänker jag. Men så upptäcker jag att hon målar efter förlagor som hon själv tagit med en stor imponerande elektronisk kamera med miljontals pixlar!
Jag tänker på Carl Fredrik Hill och de första friluftsmålarna. De svalt, de blev förkylda och de var ofta deprimerade av motgångar. Men de satte en heder i att ha stått framför verkligheten därute, utan förlagor. Det bästa var att kunna säga att målningen blev färdig från början till slut, där ute framför motivet.

*
Redan i slutet av 1880-talet övergav svenskarna friluftsmåleriet i Frankrike och återvände till naturen här hemma.
Visby och Gotland var på 1890-talet ett motiv som lockade många med målarskrin, staffli och igenkännlig målarklädsel - precis som målarna lockades av Fontainebleau-trakten tjugo år tidigare. Det blev snabbt så populärt att måla i Visby på sommaren att det till och med gjordes karikatyrer på hur svenska friluftsmålare satt överallt framför Visby ringmur.
Den förste moderne friluftsmålaren som tog sig över till avlägsna Fårö med oljefärger och staffli var (så vitt vi vet) Bengt Hedberg. Han målade agtak och rågåkrar. Det var sommaren år 1889.
Senare på 1920-talet kom en hel hop friluftsmålare till Fårö. Den ledande var Gösta Gustafsson. Han lanserade det där som kallas "fåröljuset" och han kallade sig "fårömålare". Med "fåröljuset" är det så att ingen riktigt har förklarat vad det egentligen är. Författaren Gustav Näsström skrev om "fåröljus" och "fårömålarna".
Att bli kallad "fårömålare" är dock inte lika lockande numera som det var förr.