Främsta bevisen spelades i somras på scenen i Roma
Frågan om vem som skrev de klassiska dramerna får likt en vulkan regelbundet sina utbrott.
Förra året orsakades det av Shakespeareforskaren Brenda James och historikern William Rubinstein. De hävdade att Shakespeares verk i själva verket skrevs av hans släkting sir Henry Neville. Som stöd för sin teori anförde de Nevilles resor, som under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet gick till flera av de platser som används i pjäserna.
I höst har frågan åter väcks till liv, nu av författarna Helena Brodin Friberg och Gösta Friberg. Men den här gången är det inte sir Henry Neville som utpekas.
Paret Friberg hävdar med bestämdhet att det är Edward de Vere, 17:e Earlen of Oxford, som är upphovsman till de verk som tillskrivs William Shakespeare. På samma sätt som Brenda James och William Rubinstein använder de besökta platser som överensstämmer med miljöer i pjäserna som stöd för sin teori. Flera års forskning redovisar de i boken "Täcknamn Shakespeare".
Spekulationerna kan kanske bli ett sätt för Svenska Spel att återta rollen som sponsor för Romateatern. Hur är det med oddsen, ger Oxford eller Neville mest tillbaka på insatsen? Och Shakespeare själv, är han en outsider?
Att spekulationerna ständigt återkommer beror på de knapphändiga uppgifter som finns om Shakespeares liv. Luckorna har inte bara fyllts med Sir Henry Neville och Earlen av Oxford. Verken har även tillskrivits filosofen Sir Francis Bacon (1561-1626) och Christopher Marlowe (1564-1593).
William Shakespeare föddes troligen den 23 april 1564 och dog den 23 april 1616. De som ifrågasätter Shakespeare hävdar att hans skolgång i Stratfords grammar school var för kort, och att han därmed var för obildad, för att han skulle skriva de verk som räknas som världslitteraturens främsta.
Efter att ha studerat Shakespeares testamente spär paret Friberg på tvivlen: enligt testamentet ägde han inga böcker.
Är det inte lite konstigt, och varför hyllade ingen honom när han dog? Varför nämns inte Shakespeare som en av landets stora författare i William Camdens Britannia från 1610?
"Täcknamn Shakespeare" är en tegelsten på över 800 sidor. Helena Brodin Friberg och Gösta Friberg lägger fram mängder med indicier för att peka ut Edward de Vere som den verklige författaren.
Till skillnad från William Shakespeare fick Earlen av Oxford en gedigen utbildning. Han gjorde även resor till Italien och Frankrike och besökte flera av de platser som används i pjäserna.
Intressant för dem som följt uppsättningarna vid Roma kungsgård är, att årets pjäs "Slutet gott, allting gott" är en av de pjäser som paret Friberg gärna använder som stöd för sina teorier.
Sommarens intrig från klosterruinen var ju särskilt intrikat. Bertram tvingas mot sin vilja att gifta sig med Helena och efter det vägrar han att dela säng med sin äkta hälft, som är en enkel läkardotter och därmed ovärdig honom. Dagen efter giftermålet reser han till Florens för att delta i kriget där. I Florens uppvaktar Bertram en annan kvinna, Diana.
Helena, som följt efter till Florens, intar i smyg Dianas säng och ovetande om att kvinnorna skiftat plats, lägrar Bertram sin hustru. Helena blir gravid, och därmed uppfylls ett av de krav som Bertram ställt för att erkänna Helena som hustru.
Den historien har ägt rum i verkligheten, enligt Helena Brodin Friberg och Gösta Friberg. Samma öde drabbade Oxford, som alltså är Bertram i pjäsen.
En notis från en äldre krönika om grevskapet Essex styrker historien. Notisen berättar hur Oxford, som tvingades gifta sig med Anne Cecil mot sin vilja, lurades av av hennes far lord Burghley att lägra hans dotter i tron att hon var en annan kvinna.
Samma berättelse återfinns även i Francis Oxfords bok "Traditional momoirs of Elisabeth och James I. Orsaken till arrangemanget var att paret skulle få en arvinge. Annars skulle earlen av Oxfords stora förmögenhet ha ärvts av hans kusiner.
Även i kommande uppsättning av "Hamlet" finns likheter mellan pjäsens handling och Earlen av Oxfords liv. Precis som för Hamlet, så bordades Oxfords skepp av pirater utanför Dover.
Helena Brodin Friberg och Gösta Friberg radar upp indicier. Kritikerna, som Claes Wahlin i Aftonbladet, kallar boken en skröna.
Striden lär fortsätta, för ingen har hittills med hundraprocentig övertygelse lyckats bevisa vem som skrev verken. Men spelar det egentligen någon roll? Pjäserna och dikterna finns ju där, och oavsett vem som skrev dem är de världslitteraturens främsta verk.
Så jobbar vi med nyheter