Främmande fågel i välkänd miljö
Ruben blir förtjust. Han fångar in duvan, undersöker den och konstaterar att den verkar vara lite medfaren, men så har den också flugit ändå från Vitryssland - det ser han på fågelns märkning.
Där får den aggressiva fågelinfluensan, den som sprids från en människa till människa, sitt fäste på Gotland. Och trots att Ruben har ett begränsat umgänge har smittan inom loppet av några dygn spritts i vida kretsar:
Grannen Berit Hoas bjuder över Ruben på kvällsvard och hon jobbar, i sin tur, olyckligtvis som kokerska på ett fotbollsläger i Klinteskolan. Sedan har mardrömmen besannats.
Så börjar Anna Janssons aktuella roman "Främmande fågel" - en kuslig skildring av det som skulle kunna hända.
Alla ingredienser i scenariot hämtas från vår trygga gotländska vardag, men när verklighetens myndigheter betonar att fågelinfluensan inte ger någon större anledning till oro, så tillåter sig Anna Jansson att låta H5N1 mutera till ett helvetesvirus som får hjälp på traven av samvetslösa marknadskrafter.
Skeendet blir ett fritt fall genom ett skräckscenario: Smittan sprids så lätt och från åskådarplats får vi följa dess väg. Den följer med en måltid, en nysning, en omfamning eller en sedel som trycks i någon annans hand.
Och spänningen avtar inte när smittan har blivit känd. Då rasar trygghetssystemen samman:
Vårdpersonalen vill inte jobba på det sjukhus som upprättas vid Tallbacken i Follingbo.
Gotlands gränser stängs. Ingen slipper ut. Kusten bevakas av militär. Sophämtningen där ute på Tallbacken havererar.
Fotbollsföräldrarna vill få ut sina barn från Klinteskolan och drar igång ett upplopp.
Och det där vaccinet som skulle bli en räddning, det räcker inte till alla som vill ha som vill ha. Faktiskt inte ens till de som verkligen behöver. Anna Janssons kriminalkommissarie Maria Wern hamnar mitt i händelsernas centrum: Hon arbetar på Gotland och bor i Klinte, men hon är också mamma till en av pojkarna på fotbollslägret. Samtidigt utreder hon ett av de mordfall som följer i smittans spår - för mord sker också i "Främmande fågel", även om det här inte är någon deckare av det vanliga slaget.
Men det är inte bara med spänning som Anna Jansson kopplar greppet om sin läsare. Främmande fågel är en roman som kommer nära. Genom fågelinfluensan i sig, förstås, men också genom att Anna Jansson rör sig så hemtamt i både sjukvårdsmiljö och gotländsk miljö. I tidigare böcker har hennes gotländska miljö- och historieskildringar emellanåt kunnat bli lite väl undervisande och långrandigt förklarande, men det slipper vi nu. Här är Klinte, Visby och Gotland bara en naturlig plattform för hennes historia.
Och samma lätthet finns i Anna Janssons språk. Hon har ett behaglig tonläge där hon växlar mellan det krasst konstaterande till det drömska och lyriska.
Så jobbar vi med nyheter