För överdrivet för att vara kul
Jag gillar såna där tokroliga böcker som överdriver, hårdrar och skruvar en verklighet som många känner igen och kan garva åt. Därför var det med viss iver jag kastade mig över Hillevi Wahls andra bok om mammalivet.
Hillevi Wahl har tvärtom valt att använda ett utdrag ur Expressens Linda Skugges recension "Jag skrattade inte en enda gång".
Sånt gillar jag. Distans till sig själv och humor. Det är möjligt att den första boken "En fuskmammas bekännelser" är så rolig som många recensioner gör gällande, men "Från fuskmamma till supermamma" gjorde mig besviken och jag är benägen att hålla med Linda Skugge. Det är inte roligt helt enkelt.
*
Varenda liten detalj i huvudpersonen, Moderns, vardag med sitt lilla barn, har skruvats till max. Allt blir ett drama, minsta lilla vardagliga situation beskrivs som ett trauma och allt är så himla jobbigt och besvärligt så det slutar med att man hyser empati, inte med mamman som jag antar syftet är, utan med barnet och Moderns omgivning.
Stackars barn, stackars man och stackars alla arbetskamrater, tänker jag efter bara ett par kapitel och börjar istället bläddra fram till de citat och små faktarutor som Hillevi wahl berikat boken med.
Dessa är mer intressanta än den alldeles för överdrivna tillvaron för supermamman.
Det är trist men sant.
Boken blir bara trist och känns osann.
Så jobbar vi med nyheter