Flera odödliga klassiker på Smaklösas nya platta
Det är bara att tala om för vederbörande att musiken är kass.
Men att recensera artister som redan från början lägger sig platt och erkänner att de är usla, och till och med trycker upp t-shirts med texten "kan innehålla spår av musik", är inte lika självklart.
Låt mig klargöra detta direkt - Smaklösas nya skiva "Mördarsnigel" innehåller vissa spår av musik. Men ändå, det måste jag ge dem, "Mördarsnigel" är faktiskt bland det mest välspelade jag hört Smaklösa prestera. Vilket i och för sig inte säger så mycket.
*
Däremot innehåller den desto mer humor, vilket naturligtvis är vad som räknas.
Låten som nästan är titelspåret, "Mördarsniglar", är redan en klassiker hemma hos mig. Och "Angelika", en låt som var ganska anonym vid första genomlyssningen, blir bara roligare. Alltså, att kunna rimma in Waldemar Falck är en smärre bedrift.
*
Sen har Smaklösa naturligtvis hittat en del kul ord och företeelser som de sannolikt är först med att göra musik av, som "Suggring" och "Slamtömmaren". Trogna fans har redan hört dem live.
Vilken är då den givna hiten? Den här skivan har ingen "Det regnar kor", men "Miljonär" ligger kanske närmast till hands, snabb och trallvänlig med given igenkänningsfaktor.
*
Jag har alltid gillat snackpartierna på de tidigare skivorna. Och i min bekantskapskrets har Smaklösa blivit lite som Killinggänget, det är roligare att försöka recitera sketcherna i efterhand än att faktiskt lyssna på själva skivan.
"Gotlands cykelradio", "Här brinner det", "Växtfärgningssällskapet" och "Vi i femman" är i min värld odödliga klassiker. Att kunna droppa ett Smaklösacitat vid rätt tillfälle ger direkt en kasse pluspoäng.
Och för Smaklösanördar som jag är bonusskivan "Talmannen" närmast för mycket, det bara snack. Det mesta är kul och underfundigt, stimmigt och helt oregisserat i vanlig ordning.
Och visst förstår jag att det är frestande att ta med allt när man ändå gör en skiva liksom, men handen på hjärtat så kanske inte riktigt allt platsar.
*
Men jag ger mig, jag har överseende med det.
För Smaklösa är kanske Sveriges trevligaste band, så fullständigt harmlösa och snälla att jag vill ta hem dem och ge dem till mina barn.
Så vad säger man?
För ett Smaklösafan är den här skivan naturligtvis ett måste.
För alla andra är den helt obegriplig.
Men så har det å andra sidan varit i 35 år nu, och det har ju gått bra ändå.
Så jobbar vi med nyheter