Filmrecension: Vampyrer

De två vampyrerna i svenska "Vampyrer" lever visserligen på blod. Men de missar allt det roliga, allt det som sätter "vamp" i "vampyr": De har inga snygga kläder, de kan inte flyga, de har inga övermänskliga krafter, de ler inga svarta leenden som dryper av sex och nysuget blod.
Ofta glömmer man till och med att de är vampyrer. De är två vanliga tjejer, tjugo nånting, som pratar så här: "Vad ska vi göra? Vet inte. Gå på bio? Nä, har ingen lust". Meningen är att det ska vara roligt i kontexten - att det är just vampyrer som pratar - men kontexten är för svag. "Vampyrer" är för svag.
Framför allt känns den som en elevfilm. "Övningen går ut på att ni ska filma en jakt, det ska innehålla kärlek, svartsjuka, en stöld och en taxiresa. Och det ska filmas på natten". Jag är säker på att "Vampyrer" är den bästa och snyggaste övningsfilmen i klassen. Men det är ändå en övning. Den är inte usel. Bara meningslös.