Du har varit bosatt på Gotland sedan sommaren 2010, hur trivs du?
– Det är lugnt och skönt här, därför trivs jag jättebra. Det är nog väldigt viktigt att man trivs om man bor på en ö, man är liksom fast.
Men du är ute och reser en hel del?
– Ja, verkligen. Jag har rest en del i USA och Europa i jobbet. I december ska jag på turné i Holland, Danmark och Sverige med Ann-Sofie von Otter.
Hur ser du på det livet, med mycket resor?
– Det är på gott och ont att vara hemifrån, men jag tycker det är fantastiskt att resa, alla borde göra det. Det är inte alla som kan det, men man ska uppmana sina barn att göra det, åtminstone. För att få erfarenheter och perspektiv på livet.
Du växte själv upp som barn i Stockholm, och spelade dragspel redan vid åtta års ålder. Hur var du som barn?
– Jag var en ganska lugn kille som gillade dragspel. Redan i tonåren var jag ute och spelade med professionella musiker, det har nog format mig som människa. Jag växte upp tidigt, kan man säga. Men det är inget jag ser negativt på i dag.
Kände du dig annorlunda mot dina kompisar?
– De tyckte väl att min musiksmak var lite tråkig, de lyssnade ju på rock–Springsteen, Ulf Lundell och Pugh. Men det var inget jag tänkte så mycket på, jag gillade inte den musiken bara. Men det är musik jag uppskattar i dag istället.
Vilka såg du upp till?
– När jag flyttade till Hälsingland som 17-åring kom jag snabbt i kontakt Gösta Svensson, som är en stor jazzmusiker. Sen hade jag glädjen att träffa Björn Ståbi på slutet av 80-talet, den tiden jag började jobba professionellt med musiken. Och sen Östen, Jens och Nisse och jag började jobba ihop under namnet Östen med Resten! Kalle Moraeus kom in i bilden vid den tiden också. Vi var ett jäkligt glatt gäng, orädda och avslappnade på scen.
Vad har årets stora grej, Körslaget, betytt för dig?
– Det skulle vara lätt att säga att det betytt jättemycket. Det har det, för stunden då det var en rolig grej att göra med den gotländska kören. Men för min karriär betyder det inget annat än att jag fortsätter spela på som vanligt.
Men du har onekligen blivit en kändis i en folkligare bemärkelse, speciellt på Gotland.
– Ja, folk hälsar ju i mataffären och på stan, det stämmer ju. Det är fantastiskt kul att få stanna upp och prata och skriva autografer, det kan jag inte sticka under stol med.
Blir det mer tv framöver?
– Jag har varit med en del redan i olika musikprogram, det är möjligt att det fortsätter. Annars är tv inget som lockar, det är så styrt och fullt av repetitioner.
Berätta om kommande spelningen ”Helkväll med Bengan och hans vänner” 1 december.
– Jag fick en förfrågan från Wisby strand efter Körslaget. Jag frågade om jag fick ta med kören och min fantastiska jazzpianisttrio, och det fick jag. Men det blir ingen klassisk julkonsert i den bemärkelsen utan det blir en hel del låtar från tv-programmet, Waka waka bland andra, den är ju så skön! Sen är det några fantastiska solister ur kören som aldrig hann visa hur duktiga de är, de ska de få göra på Wisby strand.
Vad önskar du dig av framtiden?
– För det första är det bra att drömma, men det ska vara någorlunda realistiska drömmar. Min musik bygger på samarbeten och att jag spelar andras musik, det är det jag är bra på. Men drömgiget just nu är inte med någon speciell person. Jag vill framföra den musik jag brinner för inför mycket folk, utan att behöva tänka kommersiellt. Typ en stor jazzkonsert, vem vet, kanske blir drömgiget nu den 1 december i Visby!