Gotlandsrevyn ger sig ut i världen och från höghuset på Snäck blickar två fina damer, "Kicki" och "Sussi", Linda Sippmanne och Anja Smittsarve, ut, inte bara över ön utan ut i hela världen.
De frågar sig vad Gotland får tillbaka från andra länder av allt vi exporterar. Samtidigt får en del gotländska företag bra reklam.
Grundtanken är bra även om man undrar hur Lindas röst ska hålla genom alla föreställningar.
Det känns också som om fantasin tryter på slutet när två av de bästa skådespelarna, Palten och Evert Jansson, blir danskarna som super sig fulla. "En lilling till" känns som något gammal.
Retat upp sig
Det är inte Torsten Gislestam som läxar upp kyrkfolket. I Gotlandsrevyn kommer en ännu högre chef och säger sin mening i en effektfull och rolig inledning.
Att revyförfattaren, Roland Olsson, har retat upp sig på sophämtningen och återvinningen går inte att ta miste på. Med utgångspunkt från ett bananskal funderar Evert Jansson på fenomenet med återvinning. I flera av dessa scener kommer det befriande skrattet när publiken känner igen sig.
Så också i Paltens monolog där han mycket utförligt beskriver resan från jobbet till lunchen på Leva Kungslador. Så fantastiskt roligt och så typiskt för Palten.
Rolig är också sången med Pilla och Roland "På äldre dar". Vackert, romantiskt och med stor överraskning på slutet.
Roligt är det på hotellet där man lämnar in sin surdeg när man ska åka på semester. Och när hembygdsföreningen kommer till banken med en kasse kontanter. Publiken känner igen sig och det lockar till skratt.
Stämningen stiger
I andra akten stiger stämningen och skratten avlöser varandra. Det är så som det ska vara i en lokalrevy.
Men det är minsann inte lätt att recensera en revy som en gammal vän och kollega har skrivit. Speciellt inte när man själv är i branschen och Roland har skrivit så många vackra ord om mina revyer ända sedan tidernas begynnelse.
Gotlandsrevyns "Höghus och lågvatten" håller måttet gott och väl.
Svårt att höra
Rolands sångtexter är suveräna, roliga och oftast mycket vackra. Tyvärr, tyvärr kom inte texterna fram. Kören och musiken överröstade själva försångaren hela tiden. Till exempel i "Snart lading" på slutet som säkert bjöd på en jättefin text på gutamål. Man uppfattade några ord i första versen sen försvann all text.
Jag misstänkte att vi satt för långt fram men när jag frågade övriga publiken fick jag samma svar. De hörde inte texten i sångerna.
Detta går att rätta till i fortsättningen.
I programmet lovar Roland Olsson en present till besökare nummer 100 000 under de 14 år som Gotlandsrevyn har spelat.
Kanske kommer man upp i den siffran i år.