Får- och bomärken samlade i ny bok

- Skalden Gustaf Larssons pappa lämnade efter sig en kulturskatt som inte har någon motsvarighet i hela världen!Det anser Hartmut Pauldrach som nu publicerar Johan Larssons unika handskrift "Gotländska får- och bomärken" från 1927 för första gången.

Foto:

Kultur och Nöje2011-07-19 04:00

Hartmut Pauldrach, som bor halva året i Anga och halva i Hässelby, har tidigare givit ut böcker om bland annat Östergarnsholm och Lager Lingen i Havdhem. För två år sedan gav han ut en bok om Johan Larsson, som han tyckte hade hamnat i skuggan av sin som Gustaf Larsson.

- Det var när jag gick igenom Johan Larssons anteckningar som jag hittade hans 349 sidor handskrivna dokumentation med fler än 5 300 handritade får- och bomärken. Då bestämde jag mig för att göra den tillgänglig. Det borde vara intressant för varje släkt och gård på Gotland att få veta hur deras märken såg ut, säger Hartmut Pauldrach.


Ouppmärksammat
I sista stund lyckades Johan Larsson få ihop en nästan fullständig samling av alla gotländska får- och bomärken, trots att de flesta av dem var bortglömda av många.

- Han lyckades kartlägga märkena för 90 procent av de omkring 1 560 gårdar som funnits på Gotland. En sådan stor samling är unik både för Sverige och världen.

För sitt arbete fick Johan Larsson 1927 ta emot en "jetong i silver av Vitterhets- Historie- och Antikvitetsakademien". Priset överlämnades av kronprins Gustaf Adolf vid Norrlanda kyrka.

Men sedan har hans forskargärning inte uppmärksammats, inte förrän nu när Hartmut Pauldrach fördjupat sig i hans handskrivna anteckningar och med Gustaf Larssonsällskapets godkännande fått copyright på materialet.


Bok även på dvd
I boken "Gotländska får- och bomärken" återger och utvecklar han Johan Larssons forskning, men skriver också om andra som forskat på området.

Och på en dvd finns samtliga 349 sidor återgivna, skrivna med rött bläck och där märkena kategoriserats socken för socken utifrån härads- och tingsindelningen.

- Fårmärken, eller kreatursmärken som de också kallas, användes för att märka djuren i öronen. När de släpptes ut på bete och det saknades stängsel behövde bönderna kunna identifiera sina djur. Det gjordes genom att varje gård hade sitt märke som genom klippning och håltagning bildade ett mönster som visade var djuret hörde hemma, berättar Hartmut Pauldrach.

Bomärkena består av stammärken och varianter av dessa. Bomärket fanns ofta på redskap och andra värdefulla ägodelar. Många kunde inte skriva sitt namn och då undertecknade de med sitt bomärke.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!