Evergreens med Lill-Babs och Gotländska Jazzlaget
RECENSION: Gladjazz, evergreens och några ursvenska låtar. En kombination som medförde en lättsamt lättlyssnad afton.
"All of me", "Lullabye of Birdland", "Honeysuckle Rose", "A foggy day in London town" och "I can´t give you anything but love" hörde till de välbekanta toner som svävade ut över publiken och där musikerna (Göstha Halldén-gitarr, Bengt Enqvist-vibrafon, Ante Fröberg-bas, Bernt Eklund-sax, Janne Persson-trummor, Magnus Appelholm-trumpet) fick rikliga tillfällen att briljera i soloinsatser.
Lill-Babs är ett fullblodsproffs. 68 år gammal och med nästan lika många år i musikbranschen vet hon hur man tar en publik. Hon smickrar åhörarna i lagom doser, drar roliga historier som faktiskt är just det och driver med sina attribut och egenheter. Som hörapparat och den omtalade svettningen där hon påstår att finnarna benämner det "bastuvåt" som ju låter mycket trevligare.
Och hon verkar också ärligt förtjust i responsen från den fulltaliga publiken.
Lite bossarytmer i "Who´s sorry now" och några känslosamma svenska texter lades in mellan jazzstandarden och medförde lagom musikalisk variation. Musikerna var med på noterna och undvek de fallgropar som den korta repetitionstiden medförde. Göstha Halldén, konsertens initiativtagare, trivdes rejält bakom sin skönt sjungande jazzgitarr och Bengt Enqvist spred trolska vibrafontoner och showade gärna till det lite när tillfälle bjöds.
- Kan man få chockera lite grann, undrade Lill-Babs inför sista extranumret. Och bjöd på en burlesk bröllopsskröna i bästa Demert/Niemi-stil.
Det blev en konsert där såväl Lill-Babs som musikerna och publiken verkade stortrivas.
Så jobbar vi med nyheter