Ett starkt och naket dokument om döden
Förr eller senare hamnar vi alla där. Antingen för egen del eller för någon nära anhörig. Inför döden, som väntar oss alla.
Boken heter ?Tre dagböcker? och Ingmar Bergman skriver i förordet att detta skall inte betraktas som litteratur utan ett dokument. De tre huvudpersonerna Bergman, hans hustru Ingrid och deras gemensamma dotter Maria von Rosen har alla skrivit dagböcker ?de är inskrivna i ögonblicket och har aldrig varit avsedda att läsas av någon annan än den som skrivit?. Att de nu har publicerats förklarar Bergman med att de varit en del av sorgearbetet.
De tre dagböckerna är ett gripande, naket dokument, en skildring av döden som en katastrof, en död som inte ger någon förberedelsetid. Sju månader efter att Ingrid Bergman får beskedet att hon har magcancer är hon död. Sju månader av hopp och förtvivlan, lidande och förnedring, håravfall och dödskamp; men också glädjestunder, vardagsproblem, omtanke och kärlek.
*
Ingmar börjar med förordet där han berättar om makarnas tjugofyra år långa lyckliga äktenskap. Avslöjar att Maria von Rosen är gemensam dotter, född medan Ingrid och Ingmar ännu var gifta på var sitt håll och hur de långt senare gifter sig under stort tumult. Ingrid lämnar make och fyra barn och flyttar till Ingmar.
Dottern Maria von Rosen är då elva år gammal; inte förr än när hon fyllt tjugotvå år nämner Ingmar liksom i förbigående att han är hennes far.
?Den största chocken var att min pappa Jan-Carl inte var min biologiska far och att mina syskon som jag växt upp med bara var halvsyskon. Dessutom fick jag åtta halvsyskon till?, skriver Maria i sitt förord till boken.
*
Ingrid Bergmans dagboksnotiser är korta och koncisa, handlar om vardagssysslorna, hon lagar mat, hon sköter räkenskaper och deklarerar för alla i familjen. Efterhand rör sig anteckningarna allt mer om plågorna, om oron hur det skall gå för de andra den dag hon är borta. Det berör en starkt att läsa om hennes otroliga omtanke om allt och alla; veckan innan hon dör frågar hon Maria om hon kan tipsa om några lättlagade maträtter som är lätta för Ingmar att värma i mikrovågsugnen.
Ingmar gråter och tar valium, hans dagboksanteckningar avslöjar den dagliga kampen med oron, oro för Ingrids lidande, men också oro för hur det skall gå efteråt. Han är som ett otryggt barn som skall skiljas från sin mor. Men hans dagbok är också en arbetsjournal, varje dag pågår repetitionerna av bland annat Missantropen. Arbetet och konsten hjälper Ingmar Bergman genom detta hans livs största drama.
*
Maria von Rosen tvingas bli den starka i familjen, den som skall trösta och stötta. Hon undrar ibland om hon kommer att orka. Finner det självklart att hon är den som är sin mor närmast, hon som är kärleksbarnet och som alltid har varit en ?mammagris?. Men vem skall ta hand om Ingmar när Ingrid är borta? Måste det vara hon? Kommer hon att orka?
Ingrid tillbringar ofta tiden på sjukhuset. När hon mår lite bättre och klarar av det får hon komma hem. Hon längtar ständigt hem. Det är rörande att läsa om makarnas ständiga samtal, oftast liggande skarvfötters i sängen. Kvällarna avslutas inte sällan med en glasspinne. Allt noggrant nedtecknat i dagböckerna.
Det är inte en bok utan ett vittnesbörd, skriver Ingmar Bergman. Det är ett dokument om döden och kampen kring denna. Men också hur det går att komma igenom det drama som dödskampen medför, hur livet går vidare för att det måste göra det.
Det är en stor läsupplevelse, förmodligen mycket beroende på vilka huvudpersonerna är. Litterärt eller inte, men de som skriver dessa dagböcker är litterära personer som skriver mycket bra och jag tror att det är den största förutsättningen för att läsvärdet blir så stort..
Så jobbar vi med nyheter