Ett gediget tevedrama av skickliga filmskapare

Kultur och Nöje2006-04-19 06:00
I påskhelgens svenska tevedrama "En fråga om liv och död" blev läkaren David Bendricks, spelad av Göran Ragnerstam, vittne till en dödsmisshandel. Läkaren Bendricks ringer polisen. Det är hans medborgerliga plikt.
Men denna självklara handling leder till att hela hans värld, både som läkare på en akutmottagning i Göteborg och hans familjeliv, raseras.
Dramat "En fråga om liv och död" är en kraftfull kritik mot att alltfler vittnen till våldsbrott inte vågar göra sin plikt och vittna. I vår tids hänsynslösa brottslighet är riskerna uppenbara. Dramat är också en förödande kritik av svensk polis.
Hur ska man då göra som vanlig medborgare i vardagen om man blir vittne till en dödsmisshandel? Är jag beredd att riskera min familj och mina barns säkerhet och hälsa?

*
Dramat "En fråga om liv och död" gav inget direkt svar på den frågan. Det var inte heller meningen. Men dramat ropade på nödvändigheten av ändringar i lagar och straff där brottsvittnen blir utsatta för hot. Dramat visade att vem som helst av oss kan hamna i en sådan svår situation.
Först trodde jag att huvudrollen, läkaren Bendricks spelad av Göran Ragnerstam, var en helt annan person än han såg ut att vara. Som läkare på nätterna i en akutmottagning borde han ju vara van vid att ta hand om grovt våld och umgås med poliser.
Efter att ha sett dödsmisshandeln på sin joggingrunda springer Bendricks hem och försöker ringa polisen på ett förvirrat sätt. Sedan duschar han. Jag tänkte att den här läkaren är nog psykiskt sjuk - på något sätt. En läkare som jobbar i en akutmottagning beter sig inte så här. En sådan huvudroll i ett drama ska väl handla sakligt och logiskt när han blir vittne till dödligt våld, tänkte jag.
Men det visar sig att läkaren Bendricks är precis så vardagligt töntig som han ser ut att vara. Bendricks vardagliga vilsenhet inför våldets grymma ansikte är dramats svaghet men också dess styrka. Bendricks vilsenhet känns olidlig i dramats första avsnitt. Vi förväntar oss oftast att ett tevedrama skall börja med spänning och dramatiska effekter. Här är det tvärtom. Huvudrollens egentliga hjältemod visar sig först i andra avsnittet. Men då hade säkert många tevetittare redan tröttnat. Tyvärr.

*
I första avsnittet går Göran Ragnerstam ständigt ut och in i hus, över gator, och i långa korridorer. Det kallas på filmspråk för "transportsträckor". Många tröttnade säkert på alla scener där Ragnerstam transporterades mellan olika platser. Det var till nackdel för fortsättningen. Det blev förmodligen alltför svårt i längden för tevetittarna att identifiera sig med en vilsen nolla som inte en ens kunde tala med poliser trots att han var akutläkare. Poliserna i dramat skildrades också precis så töntiga och ineffektiva som vi tror att de är.
Det andra avsnittet gav all spänning som det första avsnittet saknade. Göran Ragnerstams rollgestaltning uttryckte på ett övertygande sätt hur en liten människas själsstyrka, godhet och storhet kan segra över våldet och över rättsmaskineriets inkompetens och korruption.
Påskens tevedrama "En fråga om liv och död" var ett gediget arbete av många skickliga filmskapare i Göteborg.Fotnot: "En fråga om liv och död" sänds i repris söndagen den 30 april (del 1) och söndagen den 7 maj (del 2).
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!