Ett filmpar du aldrig glömmer
Den stora frågan med "Upp", skriver filmbibeln Variety, är om den förtjänar 9,5 eller 10 av 10 i betyg. Länge tänker jag att det stora svaret är 10,5.
"Upp" är bolaget Pixars tionde film och en av de allra bästa - tillsammans med "Superhjältarna", "Toy story 2" och "Hitta Nemo". Och då talar vi ändå om en filmstudio som under 14 år bara gjort en enda film ("Bilar") som är sämre än fantastisk.
Filmen är en mycket typisk Pixar med element som gått igen i hela bolagets produktion; sargade familjerelationer, en resa där vägen är målet, rollfigurer som växer med uppgiften och så en skur av skämt med så stor spridning och precision att de träffar både föräldrar och barn.
I ett repliklöst collage, bara ackompanjerat av Michael Giacchinos smeksamma musik, skildras parets liv med arbete, graviditet, missfall, sjukdom och sakta mognande, djup kärlek. Jag kan inte säga när jag såg något starkare på bio.
Filmens andra akt börjar när mannen bokstavligt talat kastar loss från sitt gamla liv och ger sig iväg för att söka äventyret. Där tar "Upp" en mer konventionell vändning - jakter, roliga djur, nära-ögat-upplevelser, gags - men den slutar aldrig någonsin att hålla den höga nivå som Pixar gjort till sin standard.
Så jobbar vi med nyheter